Glamsten

Alltså, det här med Glamsten.
Nuförtiden är det en utmärkt rödmarkerad stig hela vägen fram till Hallands största flyttblock, men när vi var små var det inte så enkelt.
När vi var små gick vi ut på upptäcksfärd i obanad skog, i jakt på storstenen.
Länge letade vi utan att se skymten av nåt jättekast, till slut hittade vi en sten och pappa ba: Det måste la va den här? och vi ställde upp oss framför kameran, Lisa och jag i våra träningsoveraller, vid stenen.
Hallands största.
Trodde vi.

För ja, idag hittade vi ju den.
Den riktiga.
Och jag trodde inte jag skulle bli dra-efter-andan-förvånad, men det blev jag.
Den var skitstor.

Men när jag hittade den gamla bilden på min barndoms Glamsten ser jag ändå att den är rätt lik.
Om jag och Lisa skulle vara ett par rejält överdimensionerade mellanstadiebarn anno 1989 som står på samma sten där min avkomma sitter och fikar 33 år senare så kan jag fatta om pappa utifrån sedda bilder kunde tro att det var rätt sten vi hittat.