Anna-Lena

Solen skiner och flaggan blåser i vinden, på halv stång.
Syrenerna blommar och utanför kyrkan är det kö ända ner till muren.
Overkligt.
Att du ligger i kistan därframme, att du inte är här, att du inte finns alls.
Det är försommar och förväntan, det borde vara skolavslutning istället och glada barn i tunna klänningar.
Ditt glada barn i tunn klänning.
Och du borde se på.
Istället slår verkligheten en rak höger i huvudet, och den öppna vackra kyrkan känns luftlös och trång.
Den fruktansvärda orättvisan.
Alla dessa cancerår.
Det glada humöret, skratten, hoppet.
Fighting spiriten.

Jag tänker att du ser henne, om några veckor, när hon går ut i sommaren.
Och om du gett henne ens bara hälften av din styrka kommer hon klara sej bra.