Johannas keramik

En konstrunda tar vi istället för båtutflykt, det blåser åtta sekundmeter och solen skiner nog mer stilla inåt land.
Iallafall en mil inåt land.
I Näs, te Månsas, där Johanna Friberg drejar de mest fantastiska koppar och vaser och skålar och tekannor.
Månsas är granngård till Lyckan, där farfar bodde, och farmor tills hon dog.
Och pappa, tills han träffade mamma.
Både Månsas och Lyckan heter Näs.
Näs, mellan Örnakullarna och Viskan.

Pappa har så många historier att berätta från när han var barn.
Hur han som femåring fick följa med när Jonas Martinssons farfar, som hade bil (en gammal Hudson), skulle köra till Göteborg och kolla på Surteraset.
Hur drängen som bodde te Månsas cyklade hem från sitt drängjobb rakt ner i den översvämmade Syllan och dog, och hur pappa till sin besvikelse, ansågs vara för liten för att få vara med och dragga.
Hur gubben som hade Månsas (då drängen som cyklade ner i Syllan bodde där) la in en fin marmorskiva vid eldstaden, och hur Roj och Lena, då de köpte stället, tog bort den och la dit en gråsten istället.
Gubben blev förstummad. Roj och Lena nöjda och glada.

Roj, som var Johannas pappa, dog för några månader sedan.
Lena och Johanna bor kvar, på denna vansinnigt vackra gård, mellan Örnakullarna och Viskan.
Missade du konstrundan i år?
Åk dit nästa.
Eller ta kontakt med Johanna och åk dit iallafall.
Du kommer inte att bli besviken.