Ålnafseri, ekosystem och krabbmete på torra land.

Först: Vad är oddsen att en ÅL dyker fram och knycker ens krabbmetebete?

Efter en bryggmorgon i lugn och ro slog klockan tolv och invasionen hände.
Krabbtävling med Daftös pirater på bryggan.
Det bodde visst fler människor på campingen ändå.
Krabbtävlingen gick, människorna gick.
Vi badade i samma ensamma mak en stund.
Sen kom sandslottstävlingen.
Eller, som piraterna basunerade ut: Bygg varsitt valfritt djur i sand.
En sköldpadda goes nyckelpiga ur Rubens hand.
En orm ur Bertils, som sen övergavs för ett HEM åt ormen, en avancerad historia i sjutton olika kanaldelar.
Bertil fick hederspris i den snabbt uppståndna kategorin “bästa ekosystem”.
Sen gick vi hem till husvagnen och grillade.
Och hoppade.
Och badade i poolen.
Och spelade mini-boule.
När solen sjönk och Liverpool hade avspark mot Crystal Palace på husvagnsteven, kom Bertil in och frågade om någon ville följa med ut och leka krabbfiske i våran lilla dunge utanför.
Det var det ingen som ville.
När han hade lagt huvudet på sned och sett lite gullig ut en stund föll jag till föga, och Ruben med, och vi följde med ut till en dunge där Bertil redan förberett med att fylla en vattenhink och lägga tre krabbmetesnören på rad, alldeles mjukt och fint bland dungens stenar.
Lilla unge. Ditt sinne för raka led, din vilja att leka.
Tänk om ingen följt med.

Liverpool vann med 4-0 och samtliga i familjen somnade lyckliga.