Böldpestkyrkogård

Jag hade fått koordinaterna till Värös största pestkyrkogård av Charlotta på museet, ändå hittade vi inte dit. Svårt att veta vad vi letade efter också, eftersom Charlotta sagt att vi måste dra undan lite mossa för att ens se stenarna.

-Men mamma, där är ett träd som ser ut som ett kors!
-Vart?
-Där! Kolla trädet som är som ett kors!

Och minsann om inte Bertil hade hittat Skällåkra böldpestkyrkogård.

-Men mamma, vart är kyrkan till kyrkogården?
-Eh, det är ju Värö kyrka, alltså den långt därborta över åkrarna.
-Farfars kyrkogård?
-Ja precis.
-Men varför är den så långt bort?
-Jo, för dom hade en jättesmittsam sjukdom som hette böldpest, och då ville man att dom skulle vara långt borta, så dom inte smittade.
-Begravdes dom LEVANDE?
-Nej nej, dom dog. Men smittan fanns i dom döda kropparna.
-Ligger skeletten här under?
-Alltså, det här var ju för trehundra år sen, jag vet inte hur mycket som finns kvar.
-Men måste man flytta på stenarna för att gräva upp skeletten?
-Man gräver inte upp skeletten. Dom ska få ligga nere i jorden för alltid.
-Jag undrar vilken människa som kom på att det ska heta DÖD. Det kunde ju istället ha hetat DED. Eller DAD.

Så glad över skillnaden på böldpest på 1700-talet och andra, mer aktuella pandemier.
42 döda måste ju ha varit mer än halva Skällåkra.