Hallandsleden

Vandra med Josefine del 6:
Äskhult till Fjärås bräcka.
Regntung himmel och disiga horisonter, inte en kotte på Äskhult en tidig onsdagsmorgon i oktober.
Annat var det i somras då det ständigt avråddes från att komma hit, trångt på Äskhult basunerades ut till telefonerna, välj annan plats.
Vi lämnar Bullerby-inägorna och norra Hallands största morot och traskar bokskog och hyggen mot nordväst.
Skärskön, Agnsjön.
Termoskaffe och älgalöss.
Sen följer vi backafallskanten på vad som kallas Göteborgsmoränen, den höga rygg som norrut blir Fjärås bräcka.
Förbi flyttblock och svamp, hästgårdar och bronsåldershögar.
Här gick den gamla Förlandavägen, vi trampar gammal mark. I flera tusen år har människor följt krönet på åsen på väg mot sockenkyrkan i Förlanda.
Framme vid bräckans gravfält är det öppen ljunghed och milsvid utsikt över dimbankarna på Lygnern, dimbankarna på havet.
Islandshästar betar, ekarna står tungt.
Vi tar en sista kafferast vid Kolerakyrkogården, med handspriten till hands, en tidsmarkör i passande omgivning.
Må vi inte sluta i en pandemigrav.
Det finns ju mer Hallandsled kvar att gå.