HK Varbergs första högstaserievinst och mitt livs första handbollsmatch

Det finns ett nyväckt intresse för handboll hemma hos oss, för fröken Daniel har hamnat i handbollens elitserie/allsvenska/superliga och har lärt Ruben och hans kompisar att knökas och bökas och kasta snyggt på gympan.
Dom kan dessutom behöva några extra klappande händer (efter sju raka förluster) så jag och Ruben och Astrid satte oss i bilen, åkte in till stan, köpte halsdukar i kiosken, gick in i hallen och placerade oss på sektion C, rad 5, plats 157, 158 och 159.
Och.
Jag begriper inte handboll.

Grej ett jag inte begriper:
Att målvakter ens finns. -Okej, vad vill du vara här i handbollslaget? -Nä, jag vill vara målvakt. Jag vill få projektiler i trehundra kilometer i timmen farande rakt mot mej, och istället för att krypa ihop till en liten boll för att skydda mej ska jag sträcka ut mej allt jag kan, gärna så att tårna nuddar fingrarna och träffytan maxas, så projektilen HELT SÄKERT tar på mej och inte skjuts rakt förbi. Jo, men det var en bra idé, målvakt kan jag vara.

Grej två jag inte begriper:
Knöket och böket. Dom puttas ju hejvilt därnere, håller fast och drar, det får man tydligen? Fast inte ibland, då får man inte. Då blåser domaren och säger att sådär får man inte göra. Jag kan inte för mitt liv begripa vad dom får och inte får. Fast dom ser JÄTTESTARKA ut. Där är en som väger hundratretton kilo, honom flyttar man inte på så lätt.

Grej tre jag inte begriper:
Hur Daniel gör mål. För han står allra längst ut på kanten av planen, får välriktade passningar, hoppar upp i luften och (här börjar obegripligheten) UNDER TIDEN HAN ÄR I LUFTEN hinner han 1: sväva, 2: ta emot bollen, 3: vrida på kroppen, 4: kolla in målvakten och vart han kan tänkas ta vägen med sina projektil-orädda armar och ben, 5: sikta, 6: kasta, och 7: landa på marken. Allt det hinner han. Jag provade att hoppa mitt högsta nu men allt jag hann var att blinka två skitsnabba blinkar. DESSUTOM HAR HAN VÄL CIRKA TVÅ OCH EN HALV CENTIMETER MÅL ATT GÖRA MÅL PÅ SÅ SNETT SOM HANS UTGÅNGSLÄGE ÄR.

Det blev ju dessutom nästan onödigt spännande det där med hur matchen skulle sluta.
29-28 in i sista sekunden, med frikast och mur framför hemmalagets mål.
Glatt och skojigt, förutom för dom stackars Eskilstunaborna då, som fick åka hem med svansen mellan bena.