Gummibåtsutflykt

Det skulle bli en liten kortis ner och bada med flakan bara, vi stängde inte ens garageporten.
Sen ba: Vi tar gummibåten ut istället, och badar ute i fjorden!
Och vidare: Men vi får ju inte plats allihop i gummibåten, vi får ta supen på släp!
Så vi gav oss ut, Mattias och ungarna i gummibåten och jag på supen efter, med ett rep emellan.
Halvvägs ut ville Ruben byta, han klev över till mej och vi fortsatte ut till fyrenbryggan för första strandhugget.
Kolla därborta på andra sidan, det ser ut som en grotta!
Vi puttrade över till Videbergssidan.
Och så vidare till Wide Mala, den vita stenstranden som lyser som ett riktmärke för alla båtar på väg in i Båtfjorden.
AH! kände Ruben med armen i vattnet. Det är JÄTTEJÄTTEVARMT!
Och varmare blev det. Ju närmre vi kom utsläppet, desto varmare.
Till slut: LÖJLIGT varmt. Badkarsvarmt. Varmare än i Thailand, betydligt varmare. Sisådär 33 grader.
Vi plumsade i. Flabbade. Flöt. Ålade oss upp på supen igen. Styrde hemåt.
Nu: motvind.
Ruben frös.
Badkarsvärmen kontra motvindsluften gjorde att vi fick hala oss in till gummibåten och att han fick kravla över till den istället. Något vindmotstånd ändå i de låga väggarna.
Och sen, mitt i gattet: Bensinstopp.
Bensinstopp alltså.
Mattias fick dra upp årorna, och jag fick åla längst bak på supen och doppa rumpan och benen för att kunna sparka vatten i motvinden.
Vi kom till slut iland vid några stenar ute vid fyren.
Mattias gick iväg hemåt för att hämta en dunk bensin, barfotavandring på stickigt land och het asfalt.
Bertil sparkade upp stortån på en sten.
Det blödde inte lite.
Jenny och Anders låg och solade en bit därifrån och kom till undsättning.
Jenny gick ner i vattnet och blötte en handduk för att torka blod, och Anders ba: Jag har kirurgtejp i bilen! och gav sej iväg efter den.
Efter omplåstring och gråt (jodå, ungen som inte ens gråter när han ramlar nerför hela trappan hemma grät, visserligen inte när olyckan skedde men när det började värka efter en stund och alla hjälpande händer skulle tvätta rent och plåstra om) kom Mattias till slut tillbaka med en full bensindunk, vi kunde balansera tillbaka ner över stenarna och puttra över viken hem till hamnen igen.

Rätt skoj liten utflykt ändå. Minus blodet.