Och på däck ligger en forensiker med vapen vid höften och nosar efter bovlämningar.

Dramatisk förskolelämning imorse.
Tre blåljusblinkande polisbilar stoppar linjebuss, drar ut tre killar som ser ut att vara i Hugos ålder och brottar ner dem på marken.
Bertil bara gapar. Jag med.

Jag kollar hn.se efter lämning.
"Stökig natt i Halland. I Bua hamn upptäcker man att personer gör inbrott på hans båt, mannen larmar polis, polis griper fyra misstänkta vid busshållplats."
Hm.
Bäst att gå ner till hamnen och kolla båten.

I hamnen ligger vattnet blankt som en spegel, kav lugnt, blått, varmt.
Båtens kapell har ett gapande hål i taket.
Lanternepinnen på taket är knäckt.
Fönsterluckan ner till kojen är bortsparkad.
Och på däck kryllar det av bruna fotspår i morgondaggen.

Ja, det blir alltså en dag i hamnen.
Jag borde sitta hemma och göra ut ridskolejobbet från i fredags och biologiexkursionen från igår, men istället får jag hänga i solen med en trevlig polis och lära mej allt om hur man säkrar fingeravtryck och hittar skospår.

Mannen som upptäckte alltihop sov på sin båt.
Han vaknade av att nån klev på båten, kröp sömnigt ut och trots den arla morgontimmen var han vaken nog att snabbt ta en bild på dem med mobilkameran.
Killarna pep iväg, polisen kom, såg bilden, sa "Jaha, det är dom" och tog upp jakten.
Och en stund senare; kalabaliken som jag och Bertil blev vittnen till, på väg till förskolan.

Morgonens spegelblanka hamn har fått ett lätt mittpådagenkrus.
Arne, Mia och Nikki kör ut i fjorden.
En segelbåt går på grund i hamnen, hamnkaptenen kommer till undsättning och drar loss.
En polishelikopter hovrar i skyn.
Och på däck ligger en forensiker med vapen vid höften och nosar efter bovlämningar.

Mattias vaknar nån gång framåt våran lunchtid, och över facetime förstår jag att det är en smal liten lycka att det är en hel Atlant mellan honom och snorungarna som gjort det här.

När forensikern är klar och jag återigen får tillträde till vår båt kommer mamma och pappa ut och fixar ihop kapellet med silvertejp och gör ett nytt fint förhoppningsvis regntätt luckfönster av byggplast.

Pappa! säger Bertil uppspelt till Bostonfiguren i facetime-telefonen vid läggdags.
Pappa, dom där tjuvarna som jag och mamma såg imorse som polisen tog, DOM HADE STAMPAT SÖNDER VÅRAN BÅT. Men morfar har kommit och lagat den igen.