Idioterna

Lars von Triers provocerande smarta film, som jag såg och inte tyckte om när den kom, blir nu teater i Helsingborg.
Det känns bättre nu. Jag vet vilken handling jag har att vänta. Obehaget blir ingen överraskning.
Imponeringen över skådespelares jobb har nog dessutom knappt aldrig varit större.
Denna textmängd, att repetera och minnas. Rollförståelsen. Pjäsförståelsen.
Kajsa som Karen. Så fantastisk att jag vill gråta. Och gör det.

Jag är glad att jag har ett jobb (och ett liv) jag kan och begriper. Åtminstone för det mesta.