Pippin

Det är varken en barnföreställning om fröken Långstrump eller en mitt-i-naturen-nycirkus som Malmö Opera sätter upp i vår. Det är historien om prins Pippin, Karl den Stores son.

Och den här castingen. Så smällperfekt fantastisk att den ene överträffar den andre.

Farmor Berthe. Johannes Wanselow. "Som en blandning mellan Rickard Söderberg och Marianne Mörck", säger han själv. Jag håller med.
Karl den Store. Michael Jansson. Sicken kung.
Prins Pippin själv. Oscar Pierrou Lindén. Sicken... ja, prins. Goes kung.
Katarina, en ersättnings-Katarina som glider in och tar stämbandssjuk Perrellis plats som en glitterdrottning i paljetter. Åsa, min Åsa Fång. I högform.
Drottning Fastrada, Pippins mamma. Nina Pressing. Som fick ta Åsas plats när Åsa tog Charlottes. Sång, dans, akrobatik. "Sånadär bakåtvolter hade jag aldrig kunnat göra" säger Åsa. Win-win.
Pippins lillebror, Ludvig. Kitty Chan. Energisprudlande wannabe-kung.
Och så mannen som jag får slut på superlativ om varenda gång jag ser honom kliva in på en scen. Spelledaren. Lindy Larsson. Jag älskar Lindy Larsson. Alla former av Lindy Larsson.

Det här är historien om prins Pippin, och historien om prins Pippin går ni och ser.