Tid för timotej

En morgon ute på muren mot gatan, en väntan på Rutochmaria-simskoleskjuts, en ögonsvullen morgon, efter ögonkliande helg.
Vi ringde doktorn. Åt frukost. Och åkte till doktorn i Veddige idag igen, jag och Bertil.
Dels ville vi få reda på hur trumhinnan läkt (för det vore rätt skönt att få duscha ungen nu efter en hel vecka utan!) och dels måste vi kolla de här svullna små ögonen, små och smala springor på tjocka hudfärgade pingisbollar.
Och voilá! Trumhinnan är redan hel igen (hej schampo!) och svullenögonen var som väntat allergi.
Gräset blommar nu. Hugo hade det alltid som värst runt midsommar.
Så kommer vi hem från Veddige och hur ser Ruben ut under ögat?
En vattenblåsa? Som... skavsår?
Jaha, sa Mattias lakoniskt. Sådär såg jag också ut när jag var liten, efter att ha dykt runt inne i gräset på somrarna.
Aldrig sett att man kan bli såndär av allergi.

ALLA mina ungar alltså. Och så pappan deras.
Lillebror fick snällt dela med sej till storebror av sin nyköpta receptmedicin.
Jag vill inte veta hur det känns att ha gräsallergi.
Hoppas jag för alltid slipper.