Cap de Formentor

Så lämnade vi murarna till pool och sol, och checkade ut från tysklyxiga Mediterraneo Hotel.
Upp i bergen mot Artà, vidare nedför sluttningarna mot Alcúdia och Port de Pollenca, och sedan: slingervägar ut på Formentor-halvön.
Här kom cyklisterna.
Bosse hade visserligen nämnt att vi skulle komma att se en hel del cyklister på ön, men omfattningen av det hela hade jag inte begripit.
Det är cyklister överallt. Hela tiden. Bakom varje krök: En ny klunga lycrakläder. Gula. Blå. Röda. Gröna. Lila. Snabba nedför. Långsamma uppför. Tre i bredd. Uppför, som nedför.
Det var bara att inta manana-läge och krypköra efter cyklisterna.
Förbi Cala Bóquer och Platja de Formentor, bredvid Fumat-berget och Cala Figuera och sedan låg den där bakom en krök, fyren på udden av Cap de Formentor.
Ett fik fullt av avhjälmade cyklister, en hisnande utsikt över lodräta bergväggar, och ett disigt Menorca långt borta i fjärran.
Och så; samma slingervägar tillbaka igen.
Men. I tjugofem grader och med nedvevat gör faktiskt inte bromsande cyklister ett smack.