Förvandlad stad

Jag går runt i Umeå i skymning och känner mej lite förvirrad. Det är ju min gamla stad men den ser inte samma ut. Det är samma hus men med andra inramningar. Nya byggen. Nytt folk.
Här gick jag och handlade mat på Konsum på kvällarna, gick på de alltid torra oisiga stadsgatorna med värmeslingor under. Fikade. Hängde. Kände igen mej. Kände mej hemma.
Nu: Ingen. Många. Nya människor.
Som i Bertils "Vem är borta"-bok:
Så många stora men ingen som är hennes.