After glaciär

Sex minus uppe på nästan tretusen meter (Högsta punkten i Hintertuxer Gletscher är Olperer på 3250 m), det är skarp kontrast mot de tjugosex somriga plusgraderna i Dolomiterna för några dagar sen. Tänk att få allt det här på bara några mils avstånd ändå!
Från grottöppningen upp till bergstationen Tuxer Fernerhaus med miljoner skidåkare var det bara hundra höjdmeter, men hundra höjdmeter i stundtals halvdjup pulssnö är långt, Ruben låg ner som en död, vägrande en enda meter till. Inte konstigt. Först alla djupa grotthålor i benen, och sen ingen taxi upp till bergstationen? Bertil fick ju åka axlar (innehavaren av dom axlarna erkände dock blodsmak i munnen vid framkomst till gondolen).
Vi åkte genom luften ner till första bergstationen Sommerberg, där skidåkarkryllandet var lugnare och det var möjligt att få ett bord på uteserveringen utan att slåss. Och den middagen! Herreminje så gott.
När solen gick ner bakom en snöig uppstickande alp blev det fort kall-kallt.
Vi tog återstående gondol ner till dalen och Hintertux, körde genom Zillertal tillbaka och kom fram till ett Hopfgarten i månsken.
Sicken dag. Somnar jag inte på stående fot somnar jag aldrig.