St Magdalena

Det var kolmörkt när vi kom hit sent igår kväll.
Mil efter mil från Gardasjön norrut, små slingervägar uppför den sista dalen, tro och tvivel på att vi aldrig nånsin skulle hitta fram.
Och så gryr morgonen, gardinerna dras ifrån och andan tappas.
Vi bor på en bondgård i St Magdalena längst upp i Val Di Fumes, hönorna pickar på nedanför tyrolerbalkongen, fjällkorna bjällrar runt i brantbackarna, morgonsolen faller in över de knallgula lärkträden och Dolomiterna sticker upp som den vackraste fond man kan tänka sej.
En trappa ner har värdfamiljen lagat frukost till oss, ett bord fullt av nybakt bröd, ost, skinka, kaffe, te, frukt, muffins och ägg med de brandgulaste gulorna jag sett i mitt liv, rakt in från de pickande hönorna utanför.
Hugo och Ruben tävlar uppför backen bakom bondgården, Bertil knappar in med lite pappahjälp, och däruppe står vi och gapar än mer över utsikten innan vi vinglar ner igen, bra mycket mindre stadiga på benen än de bjällrande korna.
Fallerhof, St Magdalena, Villnoss.
Om du gillar riktiga ägg och strålande vyer, och tål lite bonnalukt förstås.