Piombino

Kväll på strandpromenaden. Temperaturen har krupit ner till behagliga trettioen grader. Vi klättrar nedför trapporna till klippstranden. Samlar randiga stenar, prickiga stenar, platta stenar och stenar som ser ut som Ahlgrens bilar. Elba lyser blå i horisonten. Elba som Anna och Francesca längtar till, i romanen Stål som jag börjat läsa nu. Det var Krille som sa. Ska ni till Piombino? Har du läst Stål? Inte? Kom, jag har den hemma! Så nu gör jag det. Uppe i bergen hann jag inte. Nu: Sjutton sidor and counting.