Båle

Egentligen är det ju precis såhär jag vill ha det.
Lugn, ro, barngos, sovmorgon och utflykter.
Febern är borta men hostan är där, hostan som är en paria i coronatider, hostan som inte låter barn gå i skolan.
Vi är hemma, dag åtta nu, och vi har det ganska bra.
(Förutom att vi börjar få slut på toapapper, och jag har ingen lust alls att gå till affären och “köpa toapapper”.)
Pyjamaskramar i soffan, Familjen Addams-filmen hyrd i 48 timmar, bananpannkaksfrukost.
Flintastenfynd, luffarschack i sanden, bullfika i lä.
Och så rullkalas nedför dynerna.
Tjoande lyckligt rullkalas nedför dynerna.

Mina kommande jobb ställs in ett efter ett efter ett, men det finns de som har det mycket värre.
Jag har inga lokaler, inga inköp, inga omkostnader, jag står inte på ruinens brant.
Inga inkomster, men heller inga utgifter.

Nej, this too shall pass.
Och vi tänker fortsätta njuta rullkalas sålänge.