Nappträdet

En vecka har han klarat sej nu, Bertil, och han har klarat det hur bra som helst.
Bara frågat efter nappen på kvällen, men helt kallt tagit ett nej.
Slagit sej och gråtit efter nappen, för att sekunder senare snyfta: "Jag är ju stor nu".
(Alltså just DÄR är mamman inte långt ifrån att kasta TIO nappar till ungen.)
Frågat: "Kan jag få LUKTA på napparna?" och det har han fått.

Idag åkte vi in till Varberg och hängde upp dem i nappträdet.
Tårarna som föll var inte över själva det oåterkalleliga frånlämnandet, utan över att de fick hänga ensam på en gren och inte tillsammans med alla de andra napparna.
Gick ju rätt lätt att fixa.
Sen fick han gå in i leksaksaffären och välja en leksak.

Visste jag inte för en vecka och en dag sen, att det skulle gå så lätt att sluta med napp.