Blixt och dunder

Vi vaknade med ett brak. Blixtar sköt över öarna utanför, över Solta och Brac. Regnet öste ner. Jag stod på balkongen och tittade på blixtarna (utan kamera! Blixtar i dagsljus är nästintill omöjligt att fånga ändå, och ibland, märk väl ibland, är det skönt att bara vara. En gång för länge sen när vi stod under norrskenet i Mo i Rana sa Johan Haugen till mej: "Ikke knips Malin, bare SE", och jag försöker tänka på det. Ibland.) och plötsligt hoppade två stora fiskar upp ur vattnet nedanför, och dök igen. Ruben! ropade jag. Kom! Det är fiskar! Delfiner! Eller vet inte, men dom hoppar! (Det såg ut som delfiner, de var stora som såna. Dock med fena. Hajar hoppar väl inte? Vi frågade i receptionen senare. Det var tonfisk.)
Och Ruben klättrade upp på balkongstolen. Där stod vi och såg fiskarna hoppa, flera gånger igen, mot åskvädret över Solta som fond.
En balkong vid ett hav i detta skådespel, alltså.
När regnet slutat falla försökte vi oss ut. Inte för att vi kom långt. Mitt på kajen in till stan kom det tillbaka, med besked. Först några lätta droppar, snart brakregn igen.
Vi gick in i en affär och köpte chips och en Yodagubbe med pez-godisar. Väntade en stund tills brakregnet övergått i vanligt ösregn, sprang tillbaka till hotellrummet, och tittade på Insidan Ut under täcket. Med balkongdörren öppen.