Sommar ute, Harry Potter inne.

Mina grabbar, som hostat sej genom natten båda två, vaknade långt innan mammas och pappas klockradior går på klockan åtta. Det här med spel på mobilen är alls inte dumt. Till och med nästantvååringen fixar att pussla gubbar.
Pappa, som fick en gren i ögat på torsdagens orienteringstävling och numera är Kapten Rödöga, gör luftsprång runt hela köket för att få Bertil att äta frukost. Äggbitarna får åka motorcykel och flygplan, loopa och tvärvända mot dörrkarmar och kylskåpsdörrar, innan de landar i den matsvåre lille ungens mun. Jag har närapå gett upp. På förskolan äter han tydligen jättebra. Jag fattar inte hur de gör.
Vi löser melodikrysset och äter lördagsgodis och ute i trädgården kastar jag och Ruben pil och sparkar fotboll. Tills hostan tar över. Den verkar astmatisk. Kommer som ett brev på posten så fort han blir förkyld, på Bertil också. Och sen sitter han där med tårar i ögonen, rädd att kräkas av de värsta attackerna.
Försommarens finaste dag, och så får man be sin sexåring att sitta stilla och inte hålla på att springa så mycket. Lätt, verkligen.
Det blir badkar istället. Med bubblor och massage, för sånt har mamma och pappa. Och så blir det Harry Potterboken i soffan. Alla kvarvarande kapitel. Nu är vi klara!