Höstens första brasa

Dimgrå dagar.
Jag lyssnar på Joni Mitchell och skriver begravningsband och lunchar med Krille på Gästis och löser korsord i soffan.
Yllefilten är på.
Det blir mörkt tidigt och Mattias jobbar över och barnen ska iväg på träningar och jag lagar middag av vad som finns i kylen, idag blev det dinkelpasta med halloumisås och morötter.
Och väder för höstens första brasa.
Det är inte särskilt kallt ute, inte särskilt varmt heller, sannerligen inte särskilt ljust.
Det är november och på torsdag begravs mamma.
På Hallandstrafikens hemsida lever hon, där står hon och Bertil och väntar på tåget vid Falkenbergs station.
Jag frågade henne innan hon dog om hon ville att de skulle plocka bort bilderna på henne, eller om pappa ville det, men det ville de inte.
Och jag blir så glad varje gång jag ser henne.
Hon har funnits.
Nu är hon guldbokstäver på sidenband, den svarta pennan tjorvar och fastnar och smätter ut små färgstreck.
Jag blir frustrerad och sen struntar jag i det.
Man får välja sina strider.