Ribbåt ut till havs

En alldeles kav lugn morgon. Split Riva ligger öde, sånär som på tiotalet morgonpigga öluffare av den otåliga sorten. Den sorten som inte har tid att tuffa runt med färja bland Kroatiens vackra öar, utan tar ribbåten runt på elva timmar blankt.
Ribbåt i Kroatien är inte som ribbåt i Sverige. Inga overaller, inga flytvästar. Jag får snällt be om flytväst till Ruben. "He is six, he can't swim" säger jag och dom lyckas dra fram nåt som ser ut som ett snöre till flytväst. Jag tänker på alla flyktingar i gummibåtar. Alla pappersfyllda flytvästar som föräldrarna trär på sina barn och hoppas och ber att de ska överleva natten. Det här är samma hav. Samma vatten. Och vi gör det för nöjes skull.
Ruben får sitta längst fram jämte föraren. Med guidetjejen som mänsklig barriär på kanten bredvid. Jag sitter bakom och rycker honom ideligen i luvan. "MÅR DU BRA?" Jag får varje gång ett stort brett leende till svar.
En och en halv timme rakt ut på öppet hav innan vi når vårt första strandhugg, på ön Bisevo med Blå Grotta. Skump skump skump. Det gungar knappt.