Sommarkväll på stan

Femton minuter tar det att gå in till stan från vårat hotell. Femton minuter att gå, eller hoppa, längs kajen. (Inklusive jag-har-ont-i-benen-jag-orkar-inte-mer-stopp efter exakt nio minuter.) Vi stannar längs vägen och beställer en ribbåtstur till imorgon, och får tips från ribbåtstursförsäljartjejen att gå och äta kvällsmat på Fife, "dit går alla kroater, dit går alltid jag".
Fife är dömysigt. Och gott. Två helgrillade fiskar till mej, spaghetti och gulasch (!) till Ruben.
Kajen tillbaka, paus på svart och solvarm skulptursten, och fullt med folk i lekplatsparken. Splits Hyde Park. Ruben leker med ungarna, ungarna pratar med Ruben, Ruben kommer till mej, ungarna följer efter, ungarna snackar och gestikulerar, jag fattar inte dom, dom fattar inte mej. Zlatan Ibrahimovich, säger jag. Zlatan Ibrahimovich! ropar dom. Det är det enda vi förstår av varann överhuvudtaget.
Och när solen går ner bakom kullen går vi in på hotellrummet och tittar på Oops, Var Är Arken?, ställer klockan på 6:30 för tidig ribbåtsmorgon, och somnar.