Hemmahäng

Hemmahäng utan pappan som helgjobbar, kvällsjobbar, nattjobbar, you name it, tills den där himla revisionen är slut på hans jobb.
Men igen. Jag är så plågsamt medveten numera om vilken tur jag har som har honom, att så fort revisionen är över kan vi ses som vanligt igen, att han lever och finns, om än några kilometer norrut. Och att en snabb puss i hallen är fantastiskt om man tänker på alternativet.
Så här hänger vi, ungarna och jag (och ett gäng kompisar), och har det bra.
Och i trädgården börjar våra egna körsbärsträd få blommor.