Kurragömma, ramp- och hammockhäng

Det är lite flytande, det här med gränsen mellan våran och Pär och Camillas trädgård. På andra sidan häcken finns den heliga rampen. Rampen är tydligen det roligaste som finns att studsa bollar och ben i. Svahnarna däröver får snart börja ta ut hyra.
På våran sida leks det kurragömma, körs trampbil och gungas hammock. Eller, ja, snarare leks det att hammocken är en (gungande) vapengömma/fort/ställe man hoppar upp i när man är trött/börjar förlora och skriker PAUS, jag har PAUS! Lillebror får vara med, det är fint. HITTA OSS! ropas det fnittrande inifrån dynboxen. Du ska LETA EFTER OSS MAMMA! Du kan börja därborta! Och Mattias har fått loss det där på drevet som inte gick att ta loss så han är rätt nöjd och glad igen, förutom när det rinner ut gammal olja över hela garagegolvet, då blir han arg. En liten stund. Sen lågvärmegrillar han en fläsksida i tre timmar och så blir det bra igen. Sådär håller det på. Arg, glad, arg, glad. Det gäller att veta när man ska hålla sej undan.