Mina barn

Jag kramar mina barn extra mycket ikväll.
Jag kramar den store påhittige, han som är så snäll och givmild, som gav mej en femkrona av sina egna pengar i helgen och sa: "Det här är din veckopeng mamma. För att du har varit en väldigt snäll mamma den här veckan." Han som går Beybladematcher mot Nellie och älskar att ha Nerfkrig mot pappa över hela övervåningen.
Jag kramar den lille söte, han som skrattar med sjuttioelva tänder och kör bilen fram och tillbaka på hallgolvet, han som säger "GÅ inte, Betti KAN inte" när hjulen trilskas. Han som är så rädd för ballonger och gräsklipparen. "Gläkippa FALIT. Betti RÄDD gläkippa. Gläkippa SOVE" och gråter otröstligt med snor och allt.
Jag kramar dem och älskar dem och kommer åka bort från dem flera dagar.
Men de finns ju här när jag kommer tillbaka.
Jag är så tacksam. Så tacksam.