"Mamma, TA DEJ, lille Bertil"
Ja, iallafall i några sekunder fick kepsen bli kvar på huvudet efter att vi klätt honom för påskkalas på förskolan, och prickarna på kinden höll säkert i en kvart.
Fiiin, sa han när han tittade sej i speglen.
Senare på kvällen sa han sin första femords-mening, även om grammatiken i densamma kan lämna lite övrigt att önska. Han försökte helt förtvivlat klättra upp på sin stol utan att lyckas, ville att jag skulle lyfta upp honom och ropade:
Mamma, TA DEJ, lille Bertil.
"Mamma ta dej, lille Bertil".
Jag dör litegrann.
