Bertil och aporna

Ramlade Bertil in bland aporna när ni var i Borås? undrade Sigges föräldrar Daniel och Jossan när vi var nere och tog ett kvällsdopp vid fyren.
Bland aporna? frågade jag förvirrat.
Gjorde han inte det? fortsatte Daniel. När vi åt middag innan frågade jag hur han hade fått sina skrapsår, och då berättade han så inlevelsefullt om hur han hade lutat sej lite för långt över kanten till aporna för att han försökte se en apa som höll på att försöka dra upp ett näckrosblad ur vattnet, och då tappade han balansen och föll i vattnet, och mamma hade hoppat efter honom ner i vattnet för att rädda honom och pappa hade sprungit iväg och hämtat en djurskötare. Så det var hittepå?
Det var… hittepå ja, sa jag. Han ramlade när han sprang TILL aporna, men det var rakt ner på asfalten.
Det var ändå en bra historia, sa Jossan. Han var så detaljerad så vi svalde det med hull och hår. Det där med hur apan sträckte sej efter näckrosen och sen att mamma hoppade efter och pappa sprang efter djurskötare. Så hade man ju gjort själv, en hoppar efter och en hämtar hjälp.

Det är bra att du är en bra sagoberättare mitt barn.
Men det är bra om du också berättar att det är en saga.