Inte många knop
De här stackars barnen.
Ena föräldern har visserligen masat sej ner till soffan, men sitter mest och ynkar sej i febrighet och håller hand, på sin höjd.
Andra föräldern ligger kvar däruppe och har så ont som jag aldrig nånsin sett honom ha förut.
Han, som knappt ens aldrig gnäller.
Jag har haft feber från och till sen förra söndagen, huvudet värker, ansiktet värker.
Mattias tumme går från blåsvart till svartblå, och hopp har fallit sen tre läkare skickat hem honom med penicillin.
Kul julledighet, verkligen.
