#vistårinteut

För ett år sen, exakt idag, började Sverige retroaktivt tillämpa den nya, striktare asyllagen.
En omänskligare lag har vi nog inte sett i Sverige sen rasbiologiska institutet mätte skallar på tjugotalet.

Enayat bor i Bua. Han är femton år, spelar fotboll, hänger med kompisar och går i skolan.
Han har precis fått veta att Migrationsverket skrivit upp hans ålder till arton. Det betyder att det blir mycket lättare att utvisa honom. Man behöver inte fixa med något ordnat mottagande för honom i landet dit han deporteras. Han får heller inte stanna hos Elisabeth och Kjell i familjehemmet där han bor, utan måste flytta till ett asylboende för vuxna.
Hans ålder skrevs upp för att Migrationsverket ansåg att hans berättelse saknade detaljer. En tonårskille! Det är lätt att stå och tala fint om FN:s barnkonvention och om att alltid se till barnets bästa när man bara sekunden senare kan misstro ett barns berättelse och säga att han är äldre än han är och därmed svära sej fri från ansvar.
Mänskligt, verkligen.

Enayat kom ensam över Medelhavet.
Det gjorde Mehdi också, och Ali, och de andra.
Ikväll står Hugo uppe på podiet och läser deras berättelser inför en månghövdad publik som andas rök och värmer händerna runt sina ljus i kvällskylan.

Vi är många som står bakom er.