Februari 2015
*****************************************************
lördag 28 februari 2015
Mm. Såhär skulle man ha det när man har det som sämst osv.
*****************************************************
fredag 27 februari 2015
En och en halv timmes färja till Koh Lipe och det lugna lilla paradiset.
Där longtailbåtarna kör i skytteltrafik. Där massörerna trycker hårt på träningsvärkande vader. Där folk ligger helt laidback på krogen och kollar film, ikväll Pirates of the Caribbean.
*****************************************************
torsdag 26 februari 2015
Sista dagen på Langkawi.
Med moppehyrning och sladdning i vänstertrafik över risfält och småbyar.
Cable Car upp på högsta berget. (Camilla grät. Till och med jag som i vanliga fall inte är det minsta höjdrädd tyckte det var lite läskigt.)
Sky Bridge, världens högsta svängda bro. Camilla gick halva, jag gick hela, men när jag såg den där arbetaren stå på UTSIDAN av räcket och laga nåt blev det helt svirrigt i mina ben och jag fick stappla tillbaka jag med.
I bergen bredvid Cable Car låg ett vattenfall, Seven Wells. Vi klättrade dit och sen klättrade vi vidare upp och ovanför.
Och ovanför, vilket ställe. Som värsta BAGGBÖLE fast på andra sidan jorden. Bäcken hade gröpt ur naturliga pooler i berget och där badade vi i kallt sött klart vatten, där låg vi och hängde med makalös utsikt mot kanten där poolerna slutade och fallet tog vid.
Nu lämnar vi Malaysia för Thailand. Hej hej!
*****************************************************
onsdag 25 februari 2015
Med beskrivningarna av Schibbye/Perssons mardrömsfärd genom Ogaden som sällskap känns det helt okej att sitta i skuggan och ha lite mensvärk.
*****************************************************
tisdag 24 februari 2015
Öhopping all by myself.
Dayang Bunting, Singa Besar och Beras Basah.
Sötvattensjö uppe i bergen på Dayang Bunting, havsörn vid Singa Besar, Meghan och Michael från Singapore, apor, apor, överallt papperskorgsrotande apor.
Borta på Baras Basah gick jag längst bort på stranden, till de svarta klipporna. Jag tog några kort. Kollade på displayen. Kände plötsligt nåt mjukt mot mitt ben. Tittade ner. Såg apan. Skrek mitt högsta skrik, samtidigt som jag av mej själv skuttade tio meter bort. I ett skutt. Apan satt kvar. Jag tog ett kort på apan. Apan sa: GRR. Jag gick jättefort tillbaka till båtarna.
Okej apan, jag hajar. Det är din strand. Och jag hade inte med mej nåt du kunde äta.
*****************************************************
måndag 23 februari 2015
Schibbye/Persson. Sicken bok att läsa liggande på rygg i paradiset.
*****************************************************
söndag 22 februari 2015
Imorse gick jag ner för ett morgondopp.
Utan kamera, jag skulle ju bara doppa mej liksom.
Och så stod han där på stranden, den gamle fiskaren.
Stilla stod han, spanande, sen tog han några rejäla kliv rakt ut i vattnet och drog ett nät i en vid båge bakom sej. Ända ut till halsen vadade han och sen tillbaka upp på standen, där en kvinna med slöja hjälpte honom att dra tillbaka nätet in. Dom fick en hel liten drös hoppande små fiskar i nätet, så nära stranden och allt. Fascinerande. Och vackert.
Men ingen bild tog jag på det. Bara bilden till minnet.
Sen åkte vi på utflykt till mangroveskogen på norra sidan av ön.
Där tog jag bilder. På fiskfarmens rockor, barracudor och leopardhajar, på makakerna som simmade efter mat, (första gången jag ser en simmande apa!) på havsörnarna som cirkulerade ovanför, på den en och en halv meter långa varanen som kom simmande över floden som en annan krokodil, i fladdermusgrottan, ute på öppna havet och på den kritvitaste av badstränder.
Solnedgång på stranden på det och så mexikansk middag på nattklubbsgatan.
Jojo. Vissa har det bra.
*****************************************************
lördag 21 februari 2015
"Jan Guillou" sjunger fåglarna. Solen har stigit bakom bergen, jag sitter ensam i skuggan på verandan.
Det blir varmt idag. Ljust utanför träden. Blå himmel och vit sand.
Imorse var det ljusblått och disigt, lågt vatten nere på stranden, onda små sjöborrstaggar och eremitkräftor som inte hunnit undan när tidvattnet sjönk.
Kvinnor i hucklen och lekande morgonpigga barn.
Lotta och Dennis är här, Bosse och Marie också, Mats och Ingvor likaså.
Det är Camillas mamma och pappa ett par av dom, hur dom hänger ihop sinsemellan är en annan historia.
Ovan mej sjunger fåglarna i mangoträdet.
Inga planer idag.
Jan Guillou, Jan Guillou.
*****************************************************
fredag 20 februari 2015
När alla runt mej somnade in sittande mer eller mindre obekvämt i sina flygstolar, var det enda jag kunde tänka: Soluppgång över Himalaya.
Vi flög genom svarta natten över Svarta och Kaspiska havet, över Azerbadzjan och Turkmenistan, och när det började ljusna låg Afghanistan och Pakistan under oss. Och med dem, början av Himalaya.
Jag höll mej vaken. Jag höll span. Och när solen steg, gjorde den det ovan ett tjockt tjockt molntäcke.
Därunder låg bilden av hur solstrålarna stack fram mellan världens högsta toppar, alldeles onåbart för mej.
När bergslandskapet försvann, försvann molnen. Indien bredde ut sej. Väldiga stora Indien, med berg och flacklandskap, med städer och floder.
Jag följde Indien. Försökte förgäves hitta Taj Mahal när vi flög rakt över Agra. Glömde att somna.
Slumrade någon timme när vi flög över Andamanska sjön. Vaknade precis ovanför Phuket.
Sen bytte vi flyg i Kuala Lumpur, överraskades av bastuvärmen utanför svängdörrarna, tog sena kvällsflyget till Langkawi och taxi till hotellet.
Hälsade på rumskompisarna pytteeödlorna. Åt på indiern rakt över gatan.
Det här med att somna sju timmar tidigare än normalt pga jetlag var ju alls inga problem när all föregående nattsömn bestått av en knapp timmes slumrande i luften. AC och hårdbädd. Godnatt.
*****************************************************
torsdag 19 februari 2015
Upp och iväg.
Göteborg, Paris, upp mot långa natten.
Camilla kollar igenom filmutbudet på lilla Air France-skärmen i sätet.
Jag väljer "maps" istället för "cinema". Sitter och följer planets väg.
Reims, Metz, Zürich, Bodensjön, Alperna.
Innsbrück, Budapest, Bukarest.
Du tycker det är... kul? Att titta där? frågar Camilla, som redan hunnit igenom halva Guardians of the Galaxy.
Jo, säger jag.
Jo jag tänkte det, säger Camilla. Jag undrade om du skulle... tröttna snart.
Nä, säger jag.
Vad är det som är så fascinerande då? frågar hon.
Jamen, säger jag, Det blir så VERKLIGT. Nu ser man därborta, där det lyser, kolla, att det är typ en större stad. Och så kollar jag här på skärmen och ser att det är... Zagreb! Jag ser alltså Zagreb på riktigt! Jag har aldrig varit i Zagreb men nu ser jag det. Det är inte nån som filmar och jag som ser det på teve, det är JAG som sitter häruppe och ser Zagreb LIVE.
Jaha, säger Camilla. Och återgår.
Jag kanske skulle ta och titta på Maleficent ändå.
Nu är vi mitt över Svarta havet.
Därborta lyser ISTANBUL. Jättedisigt.
*****************************************************
onsdag 18 februari 2015
Det är en farlig massa kilometrar som ska flygas över världen imorgon.
Undrar vilken rutt dom tar? Raka vägen går över Syrien och Irak. Flyger dom där?
Kommer kartnörden Arnesson kunna lokalisera sej från luften och identifiera kustlinjer, bergskedjor och storstäder?
Eller är det så fancy schmancy att dom kör livekartor på skärmar i kabinen så man hänger med?
Ruben testkörde snorkeln i badkaret ikväll, funkade finfint, dels själva snorklingsfunktionen i sej, samt att han plötsligt vågade doppa hela huvudet under vattnet utan att ens reflektera över det.
Jag blev alldeles teareye ikväll när jag låg i hans säng och sjöng godnattvisor.
Sjung "vi vet inget idag" sa han och jag sjöng Vem Vet, Lille Du, Du lindar av olvon och Drivved, sen andades han tungt.
Sexton fjuttiga små dar Malin, SKÄRP DEJ.
Sådärja.
Då ses vi igen om sjutton-arton dagar, imorgon lyfter Air France plan mot Kuala Lumpur och sedermera paradiset.
Eventuella inbrottstjuvar göre sej icke besvär, Mattias och barnen stannar hemma, kom an bara om ni vågar bryta er in mot dom knytnävarna och snabba benen.
Göteborg - Paris - Kuala Lumpur - Langkawi - Koh Lipe - Railay beach - Ao Nang - Kuala Lumpur - Paris - Göteborg.
Tre bikinis, fem klänningar och sju kilo kameror.
Solong!
*****************************************************
tisdag 17 februari 2015
När jag kom hem hade barnpassarna kommit på den nya kikskrattsframkallande leken fotboll med liten bebis.
Ta en tur till Karins massage vetja!
Det gjorde jag idag.
Jag fick inte ligga under de där till synes sköna händerna själv, tyvärr, inte idag.
Ack så avundsjukt.
*****************************************************
måndag 16 februari 2015
Jag har flyttat in kontoret till vardagsrummet, för där finns brasa och kärlek.
Så medan jag sitter och knapprar på datorn med fötterna på bordet och en kopp te bredvid, tränas det innebandyfintar, leks imsevimse och kommer Krippa-och-Ellie-besök.
Mer måndagar åt folket.
*****************************************************
söndag 15 februari 2015
Innebandylekis för Bua Seagulls yngsta små 08-09.
Vissa av dem lätt frustrerande att instruera.
PASSA, PASSA! ropar Ruben hela tiden där han springer runt.
Även när den som har bollen är mittemellan Ruben och målet fortsätter han gapa:
PASSA, PASSA!
Äntligen blir han passad och dribblar fram bollen själv. Dock hela tiden fortsatt gastande:
PASSA! PASSA! PASSA!
Söndagsmiddag hos farmor.
(Att lära sej krypa är inget som faller unge lille Bertil på läppen.)
*****************************************************
lördag 14 februari 2015
Alla hjärtans.
En liten jordig snöbit är allt som är kvar av våran snögubbe nu, Veddige har pyttelite snö och Varberg ännu mindre, i Bua är det brungrått allover.
Men tulpanerna är fina och frukosten lång, pappan spelar morgonhockey och vi andra får sova oförskämt länge (dock startade den oförstörda sömnen först frampå morgonkvisten men vad gör det om hundra år).
Uppe på Träslöv provkör vi Johanssons Seat Alhambra (som dom inte ska sälja men vi letar efter en sjusitsig kärra) medan Bertil sitter inne vid brasan med Lisa på fårskinn till höger och Tea på gitarr till vänster. Så himla himla mysigt och fint. Nog är kameran med nästan för jämnan men vissa bilder får inte finnas kvar annat än i minnet ändå.
På Breared beställer jag in pizzan som Frida vann pizza-SM med förra året, med palsternackscreme och hjortinnerfilé och syltad rödlök, den är jättegod och mer som en middag än pizza. Anbefales.
Sen är det Liverpool mot Crystal Palace och blandat röj innan det Alvedonstinna namnsdagsbarnet Bertil Sten Valentin slocknar vid tio och Ruben Ivar William somnar i sin koja vid soffkanten medan Frida Hansdotter sladdar hem en silvermedalj i Beaver Creek.
Hej hej livet.
*****************************************************
fredag 13 februari 2015
På Spåret-soffan en fredagskväll.
Orlando, Phuket och Casablanca. Och Jesper Rönndahl vann, yey.
Tappra lilla sjukunge.
Fast efter att trumhinnan sprack och vattnet rann ut, blev allt bättre.
Och där sprack trumhinnan.
*****************************************************
torsdag 12 februari 2015
Avd problem man aldrig ägnat en tanke.
(Dock fick tankeproblemet ingen lösning heller för varken blodprov eller kissprov behövdes när doktor Eva lyste i litet öra och konstaterade öroninflammation på en gång.)
*****************************************************
onsdag 11 februari 2015
Kikkifrukost!
*****************************************************
tisdag 10 februari 2015
När man hämtar tidigt på förskolan och tar hem ungen precis innan mellanmålet och ungen börjar grina för att han inte får stanna på mellanmålet i förskolan, då får han baka banankaka. Och han är bra på det!
*****************************************************
måndag 9 februari 2015
Ja men HEJ aprilväder!
Då jobbar vi undan kontoret så snabbt vi bara kan och hänger med den pappaledige och knattarna till folktom allmänhetens åkning på Sjöaremossen.
Skrutten har inte haft nån feber sen inatt så lite friskluft kan väl inte skada, han är väl inbäddad.
Sex plusgrader och vindstilla ger svåråkt porös is (som att åka i GRUS, sa Mattias) men också jacka av och solglasögon på för den som sitter bredvid och ser på.
Eller nja.
Blundar på då.
Godmorgon stackars sjuka lilla skruttetuss.
Det var ingen rolig feber-och-hosta-och-snora-och-svårt-att-andas-och-vara-vaken-hela-natten-natt det här.
*****************************************************
söndag 8 februari 2015
Stormen Egon blåste Båle bredare.
Nu är det några extrameter sand, lite brantare dyner och hopblåst bråte här och där.
Hoppgropen är densamma, bara med lite rakare kanter.
Krabbstenarna står där de står, trots rykten om att sanden skulle ha begravt dem, phu.
Vi ska nog få det bra här i sommar också, vi har det bra här redan nu.
Fast Bertil är inte sitt vanliga solskensjag.
Bertil bara sitter där han sitter, med tomma ögon och tårar på kinderna.
Vi går hem ganska fort igen.
Och jo, han har fått feber.
Feberuari var det ja, den hann just bara börja.
Tidigmorgon med långfrukost, solsken genom fönstrena, och såväl tidigvaknaren som sömntutorna på gott humör. Bästa sortens morgon.
*****************************************************
lördag 7 februari 2015
Ölbryggeri-bryggera-bryggeralla.
*****************************************************
fredag 6 februari 2015
Norrut och hemåt och på Lotsvägen är allt som vanligt förutom att Hugo har fått ta bort gipset igen, fotbrytningen var bara fjärdetåbenbrytning och det blir kryckhoppning två veckor och semestern är nog räddad.
*****************************************************
torsdag 5 februari 2015
Solen gick ner i Öresund, en finsk färja stävade söderut under bron, Köpenhamn rök i horisonten och jag åt indisk middag innan jag checkade in på hotellet här nere i Västra Hamnen.
Första gången jag bor här. Finare än Teaterhotellet. Fast dom har inte Teaterhotellets älsk-personal.
Sånger från en inställd skilsmässa, på Skånes Dansteater.
Mikael Wiehe skrev den plattan för fem år sen, efter att hans fru lämnat honom och sen kommit tillbaka.
Det är en jättefin skiva. En tydlig berättelse. Nästan lite dramaturgisk. Som skriven för en scen.
Lite som Green Days American Idiot... fast inte.
*****************************************************
onsdag 4 februari 2015
Idag har jag lämnat Bertil i Veddige, passerat vägtull åtta gånger, åkt lite färja och gjort jobb bland hästar och snö.
*****************************************************
tisdag 3 februari 2015
Ser ju lätt dramatiskt ut det här.
Hugo med gips och kryckor, Mattias i telefon och dessutom är vi på väg ut från polisstationen.
Jaja. Det är inte så spännande.
Vi har skaffat pass till Bertil. För när Mattias fyller fyrtio i mars åker vi till Österrike och då måste till och med sjuttio centimeter långa personer ha pass.
Dock är det ju en kille som den här alpresan blir lite tråkigare/svårare/jobbigare för.
Hugo ramlade av ett bord i skolan idag. Och bröt foten.
Men hur ramlade du av ett BORD?
Det tog slut. Jag trodde inte det skulle ta slut så fort. När jag backade.
När du backade? På bordet?
Ja.
Men vad GJORDE du på bordet?
Jag var där bara.
Vadå, dansade du?
Nä.
Vad gjorde du där då?
Inget.
Du bara liksom hängde lite, uppe på bordet?
Ja.
Joråsåatte.
Lite mer groda på trettisex veckor gammal Ruben.
VavanuDETTA morsan satte för klumpgrejer på fötterna?
Trodde jag skulle STÄLLA mej upp förstås. Stå STADIGT och sånt.
Ha. Kan hon ju fethaja att jag inte tänker. Jag sitter väl bra där jag sitter?
*****************************************************
måndag 2 februari 2015
Så här lite bilar har jag aldrig sett på Gekås parkering. Knappt innan de byggde ut parkeringen ens.
Inga bussar, tomma gångar, inte en kundvagnskrock.
Camilla putsade hjässan och eliminerade krullor.
Vi handlade Kärcher-fönsterputs mot stormdimmiga fönster, reseadapter och nappflasknappar.
Ruben handlade ett gevär (suck) och beyblades för sina julklappspengar.
Och utanför Sko-Boo stod Mari och vinkade, medan vi betalade Bertils allra första par små skor.
*****************************************************
söndag 1 februari 2015
Sjöarnsöndag.
*****************************************************
