Mars 2015
*****************************************************
tisdag 31 mars 2015
Förmiddagen snöstormar, eftermiddagen skiner dissol med friska brisar.
Inne provgår vi för glatta livet och ute spikar vi om gräsklipparens rutt, och i jordvändan som snart blir gräsmatta krånglar sej vårblommorna upp.
*****************************************************
måndag 30 mars 2015
Pappaledig. Är han därinne i soffan.
På kontoret bakom väggen sitter jag och försöker förgäves installera min nya externa hårddisk, alltså teknik, döden dö.
Mellan varven knåpar jag på en logga. Inte heller jättelätt. Jag har inte Illustrator. Logga i Photoshop är inte... rätt, men det får gå.
Födelsedagsblommorna lyser gula och röda och påskiga och fina, och regnet faller.
*****************************************************
söndag 29 mars 2015
Fyrtioårskaffekalas med köpeprinsesstårta.
Nån dag inom en snar eller icke snar framtid ska jag bli en surdegsmamma.
Efter köpeprinsesstårtan: Kurragömma.
Hugo gömde sej. Ruben och Gustav räknade till trettio.
Hugo hade gömt sej bra. Ruben och Gustav letade överallt, förgäves.
Hugo (från sitt gömställe bakom gardinen): LETA BAKOM FÅTÖLJEN!
Ruben (uppgivet): JA MEN VI HAAAR JU LETAT BAKOM FÅTÖLJEN!
*****************************************************
lördag 28 mars 2015
"Nästa gång jag fyller år och jag ska ha kalas, det blir mitt SEXÅRSKALAS, då får du komma Nellie för då kanske jag kan få ett sånt fint lasersvärd som du har."
Smågrå promenad.
*****************************************************
fredag 27 mars 2015
Brazilian Baia-te med skummad mjölk, kanel och kardemumma, Laura Marlings Once I Was an Eagle-skiva på repeat, morgondagg på krokusarna och glad gryntandsunge som gärna övningsgår med studiedagsledig storebror samt sover middag i flera timmar så jag hinner med allt jag tänkt på kontoret.
Det är rätt skönt att vara hemma igen.
*****************************************************
torsdag 26 mars 2015
Jag visade ju aldrig några mobilbilder från Malaysia och Thailand.
Here goes.
Där - här 1-1.
*****************************************************
onsdag 25 mars 2015
Deadlinedag. Då får Bertil mormormorfartid och våfflor i Veddige.
*****************************************************
tisdag 24 mars 2015
En tung och ogenomtränglig molnbank låg kompakt, hela vägen från Berlin, över Rügen och Östersjöns söderbörjan, Sveriges sydkust och hela Skåne upp.
Strax norr om Halmstad luckrades dom upp, molnen. Vid Nissans dalgång gnistrade vindkraftverken, det enda som den nedåtgående solen fortfarande nådde, och jag följde Åled, Torup, Hyltebruk medan övrig familj på andra sidan mittgången ropade om Falkenberg på andra sidan.
Sen - stört omöjligt. Jag försökte förgäves orientera mej bland ett gytter av byar och sjöar, jag såg Ätran men jag kunde för mitt liv inte komma på vilka byar det var vi passerade. Ingenting såg ut som Vessigebro och sen villade jag bort mej totalt. Ullared då? Inte. Inga gigantiska Gekåstak nånstans.
Jag tog kort (med mobilen, det enda jag nådde i min fastfrusna hålla-sovande-bebis-position) och tänkte att jag iallafall kunde leta upp och identifiera några av byarna sen, för att se rutten. Plötsligt såg jag vad jag trodde var Istorps kyrka och frågade andra sidan gången om Veddige syntes där. Jomen. Kunde det ha varit Karl Gustav ändå, byn mellan sjöarna?
Solen hade gått ner även här, långt upp i himlen, sjöarna runt Alingsås och Lerum kom närmare och närmare, och vi landade på Landvetter utan minsta skak, Bertil fortsatte sova.
Jag la upp byn-mellan-sjöarna-bilden på instagram och facebook och efterlyste hjälp.
Nån borde ju känna igen sina hemtrakter liksom.
Men icke.
Inte ens pilot-Annie klarade det, fast hon var bra nära med sin Torestorpgissning.
Til slut visade jag pappa bilden. Det tog ett bra tag ( det blev en stor yta karta för pappa att gå igenom) men jag tvivlade väl egentligen aldrig.
Pappa knäckte såklart att det var Öxabäck.
Det borde vara lätt att sitta och hålla på som jag gör, för en kartnörd.
Men faktiskt, det är svårare än man kan tro.
Idag kom solen och värmegraderna, idag när vi skulle åka hem, typiskt.
Det fick bli en liten walk in the park innan flygplatsfärd, när våren slår mot gatan och gårdagen var en isande kall historia, tiden var knapp men ändå, synd på så rara ärtor.
Den där parkleken ångrade iallafall Mattias bittert, när vi nån timme senare satt i hyrbilen och försökte krångla oss ut ur München.
Det var högtrafik och stillastående även vid grönt, pyttesmå vägskyltar och en stadskarta som slutade innan ens Allianz Arena dykt upp.
Jag, som höll i kartan och aldrig tvivlat på min förmåga att ta mej vartsomhelst sålänge jag har just en karta, försökte lugna ner den stressade chauffören som svor och gapade om missade plan och Ruben började nästan gråta i baksätet, "Jag VILL inte missa PLANET!" och plötsligt körde vi fel när en liten flygplatsskylt försvann åt höger och vi krånglade in oss alldeles fel på gågatorna i Altes Stadt och så kom vi rätt igen men så plötsligt försvann ytterligare en flygplatsskylt upp mot höger och jag vågade nästan inte säga det men jag var ju tvungen och sen hann vi ju iallafall, Ruben somnade av stressen.
I övrigt var det bra att jag inte fick reda på att ett flygplan störtat över Alperna och att alla hundrafemtio ombord dog, bland dem en skolklass och två spädbarn, innan mamma sa det på telefon när vi redan landat på Landvetter.
Tänk de fasansfulla tio minuter de hade, från att planet börjat tappa höjd till dess att det kraschade i bergen.
*****************************************************
måndag 23 mars 2015
Happy medelålder Mattias!
Skönsång av skrovliga barn- och mammahalsar vid sängkanten och Susannetårta med bebissked bland lakanen, bra start.
Sen Theresienwiese, Hofbräuhaus och kastastensådetsägerplums vid Isars strand, innan vi till slut efter sju sorger och åtta bedrövelser hittade den jättefina lilla indiern Garam Masala vid Viktualienmarkt och alla blev på bra humör igen.
Vi köpte en kortlek, ett sänkaskeppspel och godis för att Bertil skulle få somna i lugn och ro och i normal tid på hotellrummet, men godiset var utomlandsäckligt och kortleken bestod av tjugoåtta kort (alla färger men bara upp till sju, FINNS ens såna kortlekar? jo, uppenbarligen) och Bertil somnade inte förrän klockan nio iallafall, men han var jätteglad och fin och söt så det gjorde alls ingenting.
Godnatt München, godnatt min fina gamla man.
Imorgon åker vi hem.
*****************************************************
söndag 22 mars 2015
Så lämnade vi Hopfgarten, Susanne, Christoph, Gabi och fina lilla Lotta.
Sista kaplabygget, riddarleken, kurragömmat. Sista pulkafärden struntade vi i, i småregnet.
Susanne och barnen bakade en födelsedagskaka to go till nån som fyller jämnt imorgon, sen packade vi in oss i bilen och for norrut igen.
Molnen gick långt nedför bergssidorna och duggpärlor föll, storbarnen höll sams hela vägen i bilen (dom tittade på Flygplan 2 på ipaden) och gps:en hittade hela vägen in till Schwanthalerstrasse i München, phu.
Mattias pustade ut, hotellteven visade Liverpool mot Manchester United samtidigt som minibaren var fylld med öl, stan fick vänta.
Klockspel i rådhuset på Marienplatz och en smärre folksamling bevittnade det hela, lite obegripligt faktiskt, klockan slår fem, några dockor tittar ut ur en liten träport och boom, femhundra pers med nackar uppåt och kameror mot skyn.
Bertil galenskrek sej igenom en annars dögod balkanmiddag på Opatija på Hochbrucken, Ruben fastnade med skosnöret i en rulltrappa vid Karlsplatz och mörkret föll över gamla stan.
Dom visar nog Bayern München mot Mönchen Gladbach på hotellteven, en alternativkväll så god som någon när vi nu inte lyckades hitta några påriktigtbiljetter för under tvåtusen spänn styck.
*****************************************************
lördag 21 mars 2015
Die grüne Inn flyter genom ett regntungt Innsbruck.
Och den är verkligen grön, Inn. Förutom när Simply Red hade en spelning här för några år sen. Då färgade dom die grüne Inn röd.
Glittrande swarovskikristaller i trappor och drakar.
Den gråmålade statykvinnan som Susanne kände.
Blåsipporna i backarna upp mot backhoppningstornet.
Ett gyllene tak.
Och överallt som fond, väldiga vita berg.
Spelar ingen roll att vädret är gråtrist i Innsbruck idag.
Kapla är grejen här, för såväl gammal som ung.
Varenda morgon börjar vi med en rejäl Kaplautmaning.
Dagens bygge: Hunden.
Dagens rasare: Bertil.
Efter raseriet körde vi Den Dagliga Kurragömman också.
Bertil är bunnbra på kluriga gömställen. Vem letar under kaminen liksom?
*****************************************************
fredag 20 mars 2015
Idag: Självståing för bebis, skidhyrning åt Hugo, hejdå till honom och Susanne i liften, solförmörkelse, (aja, skärpan är obefintlig, men jag är på semester och har bebis på armen) pulka i barnbacken, egen kabinbanefärd upp till Hohe Salve, dejt med Susanne och Hugo på toppen, wienerschnitzellunch på 360 graders roterande uteservering med utsikt i alla väderstreck, trollklättring, nedfärd, promenad in till Hopfgarten, öl på uteservering, hopptävling och kuddkrig med Gabi och Lotta, risenpisen i Susannes kök, chicagospel (CIKADO säger Ruben, han kallar även den gula pulkan för cikado för han var mitt i ett chicagospel när Susanne kom in och visade den häromkvällen) och så trötta barn som somnade på tre sekunder. As will I.
*****************************************************
torsdag 19 mars 2015
Wörgls äventyrsbad, med världens första dubbelloop-vattenrutschbana (den röda på bilden) med JETSTART vilket innebär att man står på en platta som FÖRSVINNER när man minst anar det, lite som Atmosfear på Liseberg, och farten man då genererar får en att flyga ner och upp igen genom två LOOPAR och OM man mot all förmodan inte skulle få fart nog finns det en lucka på mitten man ska kunna hoppa ut genom så man inte fastnar. DEN VATTENRUTSCHBANAN finns där, i Wörgl. Och det är jättelätt att säga: DEN HADE JAG PROVAT ALLA GÅNGER för den var nämligen avstängd idag pga tekniskt fel.
Synd. Den hade jag nog provat, sa Mattias.
Efter badet: en påföljande bergstur upp till Alpbach.
Tur att vi inte bara parkerade i själva Alpbach och knallade runt därnere i byn, tur att vi körde vidare och hittade en slingrig serpentinväg uppför åkrarna som vi körde till den tog slut och parkerade bilen och fortsatte till fots, tur, för annars hade vi inte fått en utsikt som jag lovar säga klår det mesta.
Ruben stod där på kanten till avgrunden och ba: Alltså, den här är ju större än KYRKEBACKEN.
*****************************************************
onsdag 18 mars 2015
Six o´clock o´rock och Bertil vaknade med tuppen. Tuppen och morgonsolen bakom Hohe Salve.
Kaplatorn och kyrkopromenad, sen körde vi mot Kitzbühel, södersidor och smältvatten, lä och lekplats.
Kan jag få skriva ett brev till min mamma och be henne skicka hit ett par SHORTS? frågade Hugo och kastade jackan, och sen åkte plagg efter plagg av oss allihop, marssol i Alperna alltså. Sicken grej.
Det blev snöbollskrig i t-shirt och varma vilor mot murade väggar, sen handlade vi jordgubbar, ölkorv och bananer till lunch och började leta lämplig fikapausplats för det. Plötsligt stannade bilen vid en liten badsjö nedanför Wilder Kaiser-massivet, en vintertom istäckt sjö med övergivna vattenrutschbanor och halvt snöbegravda klätterställningar. JAMEN. Hur kunde vi bara helt verrückt hitta den finaste platsen på jorden?
Det enda som fick oss att åka därifrån var löftet till de båda storbarnen om att åka pulka i Hopfgarten innan solen gick ner. Imorse var skaren stenhård och livsfarlig, mot eftermiddagen lovade experterna att snön skulle vara lite dagslångt solbelyst och mjukare.
Så vi åkte hem och gick upp bakom huset och sedärja.
Några nordsidor håller Kung Bore kvar.
*****************************************************
tisdag 17 mars 2015
Och så bar det iväg igen. Med hela familjen denna gången, upp i luften till München och sen landvägen in i Österrike.
Vi flög rakt över Veddige, Halmstad, Skånes sydkust, in över Tyskland och mellanlandade i Berlin. Både Bertil och Ruben somnade lagom till tjeckiska gränsens snöiga berg, och strax innan landning bredde de ut sej i horisonten, de väldiga vita Alperna.
Vi hyrde en Volkswagen Touran, för det ville Mattias provköra en innan han (ja, han) bestämmer sej för vilken sjusitsig bil vi ska köpa, och så rullade vi ner mot gränsen, förbi Rosenheim och Kufstein och Wörgl och det var så vackert, Mattias sa: Jag vill inte KÖRA, jag vill bara sitta och TITTA! och ungarna bråkade och förundrades omvartannat och vi körde förbi en riddarborg och över en turkosblå Inn och vidare upp till Hopfgarten mellan bergen.
Och se, där öppnade hon dörren, Susanne.
Där öppnade hon dörren och bjöd oss till bords, kartoffelgulasch åt svenskarna, och mörkret föll och jag gungade Bertil till sömns i gungstolen och Christoph drog fram sin mormors gamla Tyrolerkarta och visade oss fina ställen och vackra utflyktsmål.
Alpbach, Innsbruck, Schwarzsee, Kitzbühel, Hohe Salve.
Och solen ska skina.
*****************************************************
måndag 16 mars 2015
Kontoret idag.
*****************************************************
söndag 15 mars 2015
Vårkänslor hos farmor Ewa, farmor som opererat handen och är konvalescent.
Papegojtulpaner på bordet och jag installerade Spotify så farmor Ewa kan lyssna på Lasse Stefanz, fast vi lyssnade på Måns Zelmerlöw och Jon Henrik Fjällgren och Mariette och Hasse Andersson och alla dom andra låtarna jag inte lyssnade på i melodifestivalfinalen igår.
jag lyssnade vidare på en annan låt av Mariette. Hon sjöng precis som en blandning mellan Pink och Ani Difranco, jättefint.
Jag fick feeling och klickade fram Ani Difranco och sjöng med i Angry Anymore och Bertil bara tittade och papegojtulpanerna var så fina och jag kunde hela texten utantill fast det var skitlängesen jag lyssnade och hela köket blev alldeles vårigt och sprittigt och glatt.
Ani. Du försvann lite nånstans men nu kom du tillbaka.
Jag tänkte ställa in lite disk i maskinen, tänkte jag.
*****************************************************
lördag 14 mars 2015
Arthur och minimojerna i morgonsoffan.
Pyjamasmorgnar är mitt bästa.
*****************************************************
fredag 13 mars 2015
Altanhäng i vårsolen med numera snyggluggprydd gudmor.
*****************************************************
torsdag 12 mars 2015
På operans parkering sitter dom med hårdrock på högsta volym, redo i bilen för hemfärd.
Ny Aida, ny Radames, ny Amneris, samma död.
*****************************************************
onsdag 11 mars 2015
Lite lekplats, lite brosightseeing innan vi handlade lunch i Ljunghusen och plockade med oss den ner till lät bland dynerna i Falsterbo.
*****************************************************
tisdag 10 mars 2015
Ynnesten att få ha dom här med mej i Malmö, alltså.
Aida.
Alla dör.
*****************************************************
måndag 9 mars 2015
Inte så dumt det här heller.
*****************************************************
söndag 8 mars 2015
Efterlängtad frukost.
Och dom har hittat en döfin spegel på loppis medan jag varit borta, mina fina familj.
*****************************************************
lördag 7 mars 2015
Morgonsolen lyser, Paris är kallt, det kom rök ur munnen när vi klev ur planet.
Det ska bli TOLV grader på söndag! mässar Mattias glatt i telefonen och får det att låta som något varmt.
Jag somnade på en gång efter middagen inatt och sov genom hela Indien, Pakistan och Afghanistan.
Rakt ovanför Kaspiska havet vaknade jag, alldeles innan vi passerade in över Baku.
Fullmånen lyste över Azerbadzjan, mellan Groznyj och Tblisi, fullmånen och natten följde oss hela vägen.
Jag tittade på halva Hunger Games: Mockingjay och hela Wild.
Lyssnade på Coldplays Ghost Stories och tänkte att det är ju Katniss Everdeen ändå, som Chris Martin sjunger om.
Gick ganska fort ändå att flyga tretton timmar.
Det känns alldeles lagom och bra att åka hem nu.
Jag har längtat hem.
Till nollgrader och blöjor, visst, men mer till varma famnar och gosiga kinder och pyjamasar och godnattsagor och egen kudde och lördagsfrukost och brasa och vårsol och krokus och min man.
*****************************************************
fredag 6 mars 2015
Sista doppet, sista presentköpet, sista utcheckningen.
När vi lyfte från Krabis flygplats mot Kuala Lumpur drog molnen in.
Första molnen på två veckor.
*****************************************************
torsdag 5 mars 2015
Fantastiska Sand Sea-frukost, hejdå.
Longtailbåten mot Ao Nang stävade ut i viken där den där mamman sprang utåt, mot tsunamivågen, för tio år sen. En annan värld.
Idag: Stenletning i strandkanten, fiskspa och klänningspruteri.
*****************************************************
onsdag 4 mars 2015
Prah Nang, aporna och horngäddorna.
Ägg-bergen, helt halvknäckta och söndervittrade med kompakt gula.
Grotthemmet, matbåtarna.
Och öroninflammationen på Camilla, läkaren och antibiotikan.
Railay på kvällen, när alla dagstursturister åkt hem - lätt magiskt.
Alldeles ensamt nattdopp rakt ut under stora mörka klippan.
Stilla varmt färglöst vatten, jag gick rakt ut.
*****************************************************
tisdag 3 mars 2015
Speedboat från Koh Lipe till Koh Lanta, och därifrån färja till Railay Beach.
Railay. Inte lika mysigt som Koh Lipe men ändå, SOLNEDGÅNGEN. Och fyrstjärniga Sand Sea Resort, det behövde vi efter fyra nätter på halvruffiga Kaixolipe, utan AC men med fyra fina praktexemplar av kackerlacka inklusive en styck vinröd jättetusenfoting. Kaixolipe hade de helt igenom superfantastiska strandsängarna, i övrigt var Kaixolipe mest ett backpackerställe med steglucka upp till sängen, myggnät och en sovstil som påminde om snöängel, om ingen kroppsdel nuddar en annan så kanske det går att somna utan att dö klibbdöden.
Sand Sea Resort - inget sånt. Här lyxar vi till det för ett par nätter.
*****************************************************
måndag 2 mars 2015
Snorkeldag till Koh Ravi och Koh Adang och jag hittade Nemo.
*****************************************************
söndag 1 mars 2015
Morgonpromenad, runt ön? Nja, så långt det gick.
Det gick upp till Mountain Resort. Där tog klippiga bergen vid och det blev landväg hem igen.
Det är en mycket liten ö, Koh Lipe. Man går runt hela på två timmar sägs det. Om man har trekkingutrustning iallafall. I flipflops blir man lätt bekväm.
Det blev bok i skuggan och dopp i det blå all day long istället.
Tills strandfolket började gapa om ORMEN.
Med Rubens kartbok i färskt minne och alldeles särskilt kapitlet om farliga djur som han vill att jag ska läsa om och om igen, vet jag att det finns HAVSORM i dessa varma vatten. Belchers havsorm. Farligare än alla andra ormar på land. Är det verkligen en orm i vattnet? Där hade jag just tagit den här semesterns sista salta dopp.
Två modiga italienare dök i med snorkel. DÖK I MED SNORKEL.
Ormen slingersimmade iväg. Italienarna kom upp, levande.
Jag frågade vad det var.
Agulja, sa dom.
Agulja? Snake? Eel?
No, not snake. Fish. Agulja. With another small fish in the mouth. One meter altogether.
Google translate, agulja. AGUGLIA på italienska. Horngädda på svenska. Horngädda? Med fångad fisk i munnen. Phiu. Jag kan bada igen.
Städerskans två små flickor leker i vattenbrynet. Det brisar så det klirrar lite i de i träden upphängda snäcktrådarna.
Vattnet är klart och turkost, sanden är vit och thaimassagen kostar 300 baht, 75 spänn för en timmes total genomknådning.
Jag vill köpa massage varje dag. Jag vill ha massage istället för middag.
Jag jämför alla priser i alla affärer med en timmes massage.
Igår ba: Nää, ska jag verkligen köpa den här myggsprejen, den kostar ju nästan som en massage!
Camilla tar ett dopp i vågorna. Det är KALLT idag! skriker hon genom vinden.
Kallt. Jag tänker på snålblåsten hemma. Men också på alla snödroppar och gula och lila krokusar som dyker upp hemma nu.
Aja. Dumt att längta hem från paradiset.
*****************************************************
