Fjärde och sista deltävlingen i höstens sprintcup, skolgårdsorientering med “mycket komplicerad kartbild”.
Förbjudna områden, opasserbara staket, murar och stängsel.
Spännande!
Att stämpla kontroll femton före kontroll tolv går fint sålänge man stämplar kontroll femton igen efter kontroll fjorton.
Och den här ungens ihärdighet gör mej stolt.

Otaliga timmars sökande efter begravningsmusik och dödsannonsdikt.
Sen kistval, urnval, kyrkbokning, prästjakt.
Jag klarade mej hela dagen från att gråta.
Tills jag kom hem och hade fått blombud från Emelie.

Dimdagg på kallmorgon och klockringning i kyrkan.
Tio minuter, bara för mamma.

Hallandsnyhetermorgon i dimljuset.
Vi tar varsin tidningsdel på varsin sida bordet med varsin varm kopp i hand.
Precis som, ja.

Igårkväll tittade vi på fotboll på teve jag och pappa (Norge mot Österrike!), och skålade i whisky för mamma.
Det är min själ inte var dag jag gör nån av dom sakerna, men det är heller inte var dag ens mamma dör.

Men, så vansinnigt glad att du funnits, mamma.

Andas.
Promenad.
Fina platser åt mamma.

Det var en söndagsmorgon i oktober som lillasyster Karlsson flög till himlen.

När vi hjälpte mamma att fylla i vita arkivet häromveckan sa hon att hon på sin begravning vill ha sången som Lasse Berghagen sjöng för sin far på faderns begravning.
Hon visste inte vad sången hette, men den var så fin.
Vi noterade detta och tänkte att vi kan googla sen vilken det var.

Nu, när mamma har fallit in i dvala och inte längre går att fråga, finns det då ingenting om detta på internet.
Jag frågar min AI-kunniga vän Krille, som kan sina chatt-robotar.
AI ger flera förslag, men de låter alla lite för glada, eller så har AI också förvirrat sej lite med vad som sen spelades på Lasses egen begravning.
Var kan mamma ha sett eller hört detta?
Krille hittar avsnitt av såväl Så Mycket Bättre som Renées Brygga, där Lasse kan ha blivit känslosam och pratat om sin fars begravning.
Men ingenstans hittar vi avsnitt från så gamla säsonger.
Vi finner hyllningsprogrammet “Vilket Liv” som sändes relativt nyss, men två timmar E-Type och Markoolio och Chinarevyer senare står vi fortfarande på ruta ett.
Krille “ställer frågan snällt” till Malin Berghagen.
Så hoppas vi på hennes goda hjärta.

Men OM nån annan också har sett eller hört det här med sången Lasse sjöng på sin fars begravning.
Var fortsätter vi leta?

Ett gymnasieval inom kort, ett besök för att se hur det verkar.
VVS? El? Bygg?
Det är inte lätt att välja yrkesbana innan man ens fyllt femton.

Läxläsning och inplockade tomater, te och kramar.

Tänk ändå att det var lillasyster som skulle bli först att få träffa mamma och pappa Karlsson igen, av Ängarnasyskonen från Svartrå.
Du kan tro dom kommer få det kul i dragspelshimlen.

Men det dröjer lite till.
Hon är nämligen segare än stål och coolare än isglass, lillasyster Karlsson.

Jag sitter hos mamma, jag lyssnar på andning, jag håller i hand och jag ser mej omkring.
Ett gulblekt bröllopsfotografi från 1977 på bruna vävtapeter från 1974.
Så glad att hon får vara här hemma nu, i huset pappa byggde åt sej och mamma, då, när han redan ställt sej i tomtkö själv och sen sprang på mamma på Nöjesparken på dans.
-Hon var tjugonio då, det var hösten innan hon fyllde trettio. Det var arton eller tjugo för att komma in på Nöjesparken och hon fick visa leg, jösses så paff hon blev!
Pappa var tre år yngre, snickare och bondgrabb från Syllinge.
Här flyttade dom in, bägge direkt från sina föräldrahem, till det enda hemmet dom sen skulle ha tillsammans.
Jag kom, Lisa kom, livet kom.

Och en dag tar det slut, det vet vi ju allihop, och ändå.

Hon är så fin där hon ligger, mjuk och varm och len.
Vi pratar om Anna-Stina på kontoret, säger kvällssköterskan. Allihop tycker hon är så snäll och rar och gullig.

Snäll och rar och gullig, mjuk och varm och len.
Min glittermamma.
Snart åker hon till stjärnorna.

Mamma är inte längre medveten, mer än korta stunder.
Och jag pendlar mellan att inte ens våga gå ut i köket och koka en kopp te, och att ändå gå en kort promenad runt kvarteren.

Regnet faller över Fjärås och Bertil knatar på.
-Gick det bra?
-Det gick jättebra! Fast skosnöret gick upp efter första, sen blev det lite svårt att springa. Och så plockade jag ett äpple och åt det. Alltså, det var ett vildäppelträd!

Hemma i Veddige är det hallucinationer och hålla hand.
Det ryker från tavlorna, flyger stora humlor längs väggen och på sängkanten sitter en liten pojke med en påse på huvudet.
Kan vi be den store vid bokhyllan att gå ut och vänta?

Förstå frustrationen när hon ser honom stå där, ber oss be honom gå ut, och vi inte gör det.

Jag sätter på Vikingarna på Spotify.
Då somnar hon till synes lugnt.
Kramgoa låtar volym alla.

Utanför mammas fönster lyser lönnen höst.
Gröngulrödbrun i regnet.
Annars har vi en bra dag, efter ett ganska dåligt dygn.
Hon ler och skrattar och skojar och glittrar.
Drar hela sin arbetshistoria för hemtjänsten medan dom tvättar henne, dom frågar så gulligt och hon pratar på om Syfabriken i Ullared, Väveribolaget i Veddige och Eson Pac.
Sköterskorna kommer och kopplar om gastrostomin, palliativa teamets Karin och Matteus kommer och fixar med mediciner och omsorg, det händer saker hela tiden, mamma är nyfiket med.
Skojar.
Och blir trött.
Gröngulrödbrun i regnet.

Gott nytt år! säger hon och ler. Och god jul med. Nu ska jag sova.

-Hur många piggelin finns det?
-Sju. Men jag kan köpa fler, det finns stora paket borta på Hemköp.
-Sju? Och jag får bara äta en om dan? Då är där nog till dej också.

Skogen suset svampen.

Det kanske är försent att ta in alla gröna tomater för att förhoppningsöverleva på brickor vid fönster.
Frosten har krupit fram flera nätter redan.
Men tid är något märkligt att förhålla sej till de här dagarna, tiden försvinner och står stilla på samma gång.
Plocka in tomaterna är lika nedprioriterat som att ta ny bild till nytt körkort, det gamla går ut om några veckor nu, jag vet vad jag jobbar med men den här fotografen kommer få gå till Trafikverket för att få sin bild tagen, och inte ens då kommer hon få sitt nya körkort i tid.
Bertils uterumsodling är bortstädad nu.
Och orientering får han åka med någon annan på.
Jag är glad att Bertil vill vara med och springa, säger mormorn där hon ligger med sina mjuka kinder och glittrar mellan sovningarna. Hoppas jag kommer kunna kolla ner på honom.

Trekaffe med kanelbullar och piggelin.
Mina människor, mammas människor.
Efter en vaknatt, mitt livs första.

Det är en dimkall oktobermorgon, höstens första isskrap på rutorna.
Allting händer någon annanstans.
Härinne står tiden stilla.