Det är brasa och filt som gäller denna tidiga outsövda morgon.
Brasa och filt, och frukost bredvid eldstaden.
Bertil kryper upp i fåtöljen, drar filten runt sej, lutar sej tillbaka med sin cornflakesskål i knät och säger: Mysit.
Och hem.
Ni har snöstorm i Sverige. Den informationen får vi där vi ligger vid poolen och kramar ur det allra allra sista, att planet som ska flyga oss hem i eftermiddag inte ens lämnat Landvetter ännu, eftersom det kommit så mycket snö.
Chokladspa och Tom&Jerry
Nä, jag längtar inte direkt hem. Jag vill stanna här, bland splashland och värme och spa.
Den varmaste dagen
En varm dag. En stillastående dag. Det är jättehett. Blåser ingenting. Jag vill ju gärna inte svära i kyrkan här, men jag hade gärna hittat på nånting. Snorklat i havet kanske. Men barnen vill inte det, de vill bara ligga och bada i poolen. Dom är lite små för snorkling. Än.
Inga vattenrutschkanor på bild idag heller
Solen stiger bakom palmerna ovan ökenhorisonten. Vattenspridarna sprinklar över gräset och jag sitter ensam på terassen, det har jag gjort sen solen gick upp.
Hotellhäng
Annars? Näråsåatte, synd att klaga. Vi hänger här. Badar. Solar. Äter. Dricker. Yogar. Kastar pil. Spelar kort. Bertil försvinner iväg på kockmösseäventyr med Haitham. Ungarna vill inte vara med på minidiscot, bara titta på. Det är musikquiztävling på terassen klockan nio, jag och Maria ställer upp.
Makadi Bay
Jag och Maria tar varsin drink på terassen medan de andra spelar pingis och fotbollsspel inne i spelhallen. Vi väntar på bussen ner till havet.
Jaz Aquaviva
Sen det ryska charterplanet kraschade i Sinaiöknen i höstas har Putin ställt in alla flyg och inte en ryss kommer längre till Egypten.
Knappt nån annan heller. Det är glest mellan soldyrkarna.
Lite som att komma till Skara Sommarland den allra varmaste dagen i juli, och till sin förvåning vara helt ensam i varenda vattenrutschkana.
Egypten
Marklyft i blå timme, upp i luften och ner över Europa, Donau och Budapest, Samos och Lesbos och dödens kust med gummibåtar, och häruppe sitter jag och glor som den rika västerlänning jag är, förmögen att visa mitt lila pass och därmed kunna åka vart jag vill i hela världen, just idag över Medelhavet och in över Nordafrikas ökenlandskust, den bördigt gröna Nildalen och sen Rödahavskusten, med Sinais bergstoppar i horisonten.
Istället-för-Kurorten-frukost
Vår planerade frukost inne på Kurorten blev en hemmafrukost här istället, innanför snötyngda fönster och med smoothie, skummjölkste och vaktelägg. Väl så fint!
Egypten för femton år sen
Tvåtusenett åkte jag till Egypten två gånger.
En gång på charter med min kompis Desse, vi åkte på ospecificerad restresa vartsomhelst som kostade typ ingenting, vi hamnade i El Gouna utanför Hurghada, åt vatten och bröd, red på hästar i öknen runt pyramiderna, åkte båt på Nilen och kröp in i faraogravar i Konungarnas dal.
Nästa gång åkte jag ner och bodde i Shoubra i Kairo hos en familj jag träffade första gången, hängde på vattenpipkafé och hälsade på i deras koptiska kyrka, åkte på basarer och marknader, dansade i öknen och lyckades klättra upp för några avsatser på Cheops pyramid innan vakterna kom klättrade efter.
Det har gått snart femton år sen dess.
Femton år! Det är helt sjukt.
Jag vet ingenting om familjen längre, jag brevväxlade litegrann med yngsta dottern Marian men det rann ut i sanden, dom kan ju ha egna familjer med ungar som är lika stora som Hugo by now.
Det kommer bli en helt annorlunda resa den här gången.
Gated community, all inclusive och splashland med femtio vattenrutschkanor.
Inga pyramider, inga banditutflykter i öknen.
Bara nöjda ungar och värme och vattenland.
Och hela Hugos storfamilj på samma semester, mamma och Johan och Eddie och Frank och vi.
Kom nu inte och paja detta!
Dom kom sjövägen.
Åååkej.
Men.
Lite såhär är det ju: När vi på tisdag dimper ner i det här gated community som ju vårt hotellområde ändå är, så lär ju vakterna där vara ganska on top of it. Inte jättesömniga liksom.
Och risken för två attacker veckorna efter varann är ju inte jättestor.
Visst?
