Egypten

Marklyft i blå timme, upp i luften och ner över Europa, Donau och Budapest, Samos och Lesbos och dödens kust med gummibåtar, och häruppe sitter jag och glor som den rika västerlänning jag är, förmögen att visa mitt lila pass och därmed kunna åka vart jag vill i hela världen, just idag över Medelhavet och in över Nordafrikas ökenlandskust, den bördigt gröna Nildalen och sen Rödahavskusten, med Sinais bergstoppar i horisonten.
Det är sand i Egypten. Sand och smuts och en miljard ofärdiga storbyggen, gigantiska betongskelett ligger slängda längs vägen, bredvid höga refuger, kameler och apelsinförsäljare.
Vi ska till Makadi Bay. Där vaktar gevärsförsedda män den kupolformade entrén, där upphör smutsen och börjar gröna planteringar, vattnande vakter och trädgårdsmästare.
Jaz Aquaviva ligger utslängt, mitt i öknen. Några kilometer från havet, bredvid golfbanan som utnämndes till Egyptens bästa 2014 och som Mattias genast börjar mumla om, med femtio vattenrutschbanor i ett splashland som är hett efterlängtat bland alla våra barn.
För vi är ett gäng. Hugo och alla hans småbrorsor, fyra stycken. Den störste av dem tappade sin ena framtand på flyget, fräckt. Och mamma Maria och Johan, och pappa Mattias och jag.
Which kids are yours? frågar egyptierna och jag pekar på Hugo, Ruben och Bertil. So Maria and Johan has two kids? frågar de vidare. Eh… no… I mean yes. Svarar jag.
All inclusive-buffén är stunning. Bara efterrättsbuffén är så man nästan bara gap-garvar.
Kyparen Haitham tar genast hand om Bertil och visar honom runt bland alla kockarna.
I spelrummet finns det pingis och boxboll och bilspel och fotbollsspel och allt möjligt. Ungarna är i himlen redan där.
Eddie och Bertil skakar sina lurviga på minidiscot på terassen.
Drinklistan i baren är lång, och det finns lika många alkoholfria drinkar att välja på som vanliga, smashing! Och allt ingår. Allt är bara att hämta när man fått ett litet färgglatt armband runt handleden.
Jag har en lätt aning om att det kommer bli en bra semester det här.