Jobbväntan

En gång i halvtimmen kommer dom, bussarna och tågen.
En gång i halvtimmen kan jag under några sekunder göra något, alltså endast ett i taget, av följande:
* Filma med drönaren.
*Ta stillbilder med drönaren.
*Ta stillbilder med vanliga kameran.
*Filma med vanliga kameran.
Däremellan: te, bok och lusläsning av tidtabell pga vill INTE missa sekunderna jag får.

Fast innanför Ringhals safety zone får jag inte flyga drönare.
Hur gärna jag än vill bli sjutton äpplen högre än jag är får jag inte, och tar därför sikte på den högsta punkten jag ser, fågeltornet ute i våtmarkerna vid Äva.
Patrull.
Det står femtio kor på stigen ut.
Vågar man gå rakt igenom femtio kor?
Pappa har alltid sagt att man vågar, dom bara står där och gör inget säger pappa, uppväxt på bondgård och så säker på sin sak att tvivlaren i mej som tänker att nån gång ska nån bli den första att trampas ihjäl av lur-lugn ko börjar tvivla.
Pappa har nästan alltid rätt.
Jag går.
Dom står där och glor på mej.
En kalv hoppar till och kutar ut i leran.
Kalvens förmodade mamma tar sats hon med och mitt bröst fylls av dödsfjärilar men mamman hoppar efter kalven och inte mej.
Jag går vidare.
Alive and kicking når jag tornet.
Inväntar tre bussar.
Sen ska jag ju hem också, och eftersom Ringhals flygförbudszon hindrar en potentiell räddningshelikopter till nervös fotograf pga koflock, får jag ju bita i det sura äpplet och ta samma väg tillbaka.
Dör inte nu heller.
Jag kan nästan allt nu faktiskt.
Lite som pappa.