Tammys rakukurs

Nittonhundranittionio var året då jag drejade senast.
Jag var ganska bra på det, vill jag minnas.
Fick upp höga krus och breda skålar.
Det var i Gävle, på konstskolans årskurs ett, och grön av avund såg jag på när treorna fick bränna raku.
Eld, sågspån, metalliskt resultat, skitsnygga krackeleringar.
Sen kom jag in på fotoskola på Gotland och flyttade från Gävle, gick varken tvåan eller trean.
Fick aldrig chansen att bränna raku.
Förrän nu.
För nu ska Tammy ha rakukurs, och innan vi bränner nästa helg ska vi TILLVERKA.

Låt oss, ehum, sammanfatta det hela med att det inte var så lätt som jag minns.