Dånande natt

Det är mitt i natten och jag har legat vaken en timme och legat och följt blixtnedslag i realtid.
Den som slog borta över Äva small så jag väcktes, den som slog i Lahall trodde jag nuddade vattentornet, en slog i trädgården till vita boningshuset på Vendelsö, den hann jag räkna sekunder på.
Världen ljusnar utanför rullgardinerna och jag kollar var det smäller, alltid längre bort än jag tror, det är svårt att förstå att det som slår ner i Västra Hed norr om Veddige syns ända hit.
Nyss var det tre på en gång i Åskloster.
Två bredvid varann i Stråvalla, den räddaste för åskan jag känner i världen sover där inatt.
Jag sover inte, jag är inte rädd, bara förundrad, kanske lite begeistrad.
En stund satt jag i hängfåtöljen i ett dånande smattrande uterum innan jag gick in igen.
Nu drar den vidare norrut, det slår runt Lygnern och Lindome.
Jag är glad att jag inte är ute på sjön inatt.