Nyårsafton

Alla vinkar hejdå till 2020 som det pissigaste året nånsin.
Jag håller inte riktigt med.
Självklart vill jag att världen ska bli fri från pandemisk smitta, att folk ska kunna andas med sina lungor ifred och låta bli att dö.
Men det här året har ändå varit något annat.

Jag är inte längre lika orolig över att jobben ska sluta komma.
Gör dom det, har jag det bra ändå.
Inkomster mot utgifter.
Jag har ingen lokalhyra, inga kameralån, inga varor på lager som måste ut och bort.

Lugnet detta år har givit mej, saknar motstycke.
Inga resor, inga måsten, ingen stress.
Biblioteksomsättningen på Lotsvägen två har slagit rekord.
Hemmaskola var jättekul (tills jag fick en kort släng av vuxensaknarpanik).
Och skogen.
Skogen var mitt hemma redan innan, men i år mer än nånsin.

Nytt år strax, och hur det blir vet ingen.
Jag brukar aldrig kunna styra över hur mycket jag gör, ibland är det överhopat och ibland alldeles tomt.
Det kan bli vilket som.
Och det blir bra, vilket som.