Då och nu

Ulla skickade en bild häromdagen, en gammal bild från Ängarna där morfar spelar dragspel och jag sitter med Mari, Thord och Ulla i soffan med ett äpple i hand.
Du hade alltid ett äpple i handen, skrev Ulla.
Hade jag? Det finns alltså en historia i att mina egna barn inte vill gå en meter utan varsitt äpple i handen, en anledning till att jag får köpa fyrtio äpplen åt gången och så tar de ändå alltid slut på ett par dagar.
Och bilden: Precis som min barndom ser ut i min fantasi.
Och så var det så också.
Morfar dog ett par år senare, en hjärtinfarkt i sömnen, och Rimmaregruppen blev en dragspelare mindre.
Men Ulla tog över dragspelet och lärde sej hon med.

Idag svängde vi förbi och tog ett kort på kortet, duktigt hållandes avstånd på ett par meter, inga kramar, barnen kvar i bilen till och med.
Må den här världen snart bli som vanligt igen.