Malmöfestivalen

Det är Malmöfestival på stans alla gator, med slänggungor, karuseller, knallar och rykande matstånd allover.
På Stortorget har Architects of Air med Alan Parkinson i spetsen byggt upp en hel liten luftkatedral goes lökkupolsmoské goes hoppborg.
Dodecalis heter skulpturen, och består av vindlande gångar med gummiväggar, ljusstjärnor i taken och ett myller av små vrår där vi lägger oss och tar det lugnt en stund.
Utanför drar så Danko Jones igång på stora scenen, Bertil headbangar så gott det går i min famn innan jag sätter honom uppe på en skulptur istället och när jag frågar honom om han vill gå hem till Tekla och Rut snart svarar han: Inte än mamma, jag tycker den här musiken är SÅ fin.
Mobilen dör innan jag hinner ta en bild på skulptursittningen och Malmö dansar tillsammans med Bertil, hela vägen upp till Sorgenfri dansar han, med ett tvärt stopp utanför ett brudklänningsskyltfönster där den glittrigaste av alla gräddbakelsedressar hänger.
DEN vill jag ha, säger han drömmande. Den vill jag köpa till DEJ mamma, den vill jag att du ska ha på dej.
Jag har ganska mycket pengar, fortsätter han. Jag KANSKE har råd att köpa den till dej.

Min lille gubbe.
Jag ska älska dej hela mitt liv och länge efter.