Fundación César Manrique

Från Lanzarote kom César Manrique, en arkitekt och konstnär (för att inte säga universalgeni) som har formgivit snart sagt varenda sevärdhet på hela ön.
I Tahiche mitt på ön byggde han sitt hus (efter att han flyttat tillbaka dit från New York 1966) där han sen levde och målade och skulpterade och formgav och skapade fram till sin död 1992.
Drömliv!
Och bara Ruben ville följa med mej och titta på hans hem idag.

För ett hem.
Byggt ovanpå fem stora lavabubblor, som var och en inretts till fem olika lounger och hänga-i-soffa-med-drink-eller-kaffe-rum, sammanbundna av vindlande gångar, inte sällan trappförsedda. Träd växer upp genom hål i taken, här och var dyker barer och dansgolv och en pool upp, och på ovanvåningen rinner de stelnade lavaströmmarna in genom fönstren.
Det finns knappt en rät linje i hela huset.
Jag älskar det.
Ruben älskar det.

Tänk att få bygga sitt hem som man vill, utan att lyssna på förnuft utan bara på hjärta, att se möjligheter istället för svårigheter och dessutom ha en herrans massa pengar och kontakter att förverkliga alltihop med.
Och sen: Bo där. Leva där. Arbeta där. Umgås där.

Dröm dröm dröm.