Hem från förskolan

Ruben följer med mej bort till förskolan idag, vi hämtar ett glatt grusbarn som gräver blålera i sandlådan.
På vägen hem kryssar vi mellan lurviga larver som dödsföraktande korsar asfalten, de är tjocka, relativt snabba och silar solljus mellan alla sina strån. Bilar kör förbi, larverna har tur, men så kommer en bil som kör rakt på. En grön slemstråle skjuter ut längs vägen och jag blir lika knäpptyst som barnen.
Vi går till biblioteket och lånar böcker.
En till mej, en till Ruben, tre till Bertil.
Fyra smågodisar var i affären, det är ju ändå… onsdag.
Solen står lågt över Bua, Storaberget ligger öde, inga barn i skolskogen såhär dags.
Jag har mina kantarellögon på! ropar Bertil hurtigt, men allt skolskogen har är en trasig koja, en bergrutschbana nedför en stenhäll och miljarder pinnar som alla potentiellt vill följa med hem.
Temperaturen sjunker när solen dalar och vi går hem och lagar spenatlasagne (ungarnas favorit som vi lagar varenda gång kräsenpappan är bortrest) och sätter på filmen Coco, för det vill Bertil, dom har pratat om den på förskolans FN-vecka.
Ända till (lite väl sen) läggdags tittar vi på Coco och äter våra fyra godisbitar till.

Dagar då jag slutar jobba klockan fyra, och sedan inte ser kontoret och allt jag borde jobba bort.