Sista morgonen

Den här sommarens sista torpfrukost under äppelträdet.
Och en lång stund i lövfladdrande solskugga med Emelie, medan Nike och Bertil hoppade efter körsbär och satt bredvid varann nere på gungorna och ropade efter mormor och farfar i himlen.
Bertils farfar dog för snart fyrtio år sedan, medan Nikes mormor förlorade kampen mot sin hjärntumör i januari.

FARFAR! skrek Bertil. FARFAR, HÖR DU MEJ?
MORMOR! ropade Nike upp mot skyn. JAG ÄR FYRA ÅR NU! JAG GÅR PÅ DAGIS!