Vem behöver teve när man har utsikt som den här?

Jag är som en pensionär som sitter i fönstret hela morgonen och glor.
Helt fascinerad över allt jag kan se, i alla olika riktningar.
Därborta går bron över till Köpenhamn, jag ser hela vägen till fästet på Pepparholmen.
Nedanför mej ligger det som är kvar av Dockans industrimark, innan de rev allt för att göra plats åt Västra Hamnens alla snickarglada bostäder.
Kronprinsen. Triangelhotellet. Stortorget. Centralen.
Och i 360-gradersutsikts-frukostrestaurangen sätter jag mej mot norr, sidan jag inte ser från mitt rum. Ser en färja från Finland. Tusen parkerade bilar. Barsebäck i horisonten. Hav.

Solen skiner. Det ligger en dimma långt borta. Den kommer närmare. Och snabbt går det.
Innan jag vet ordet av har det börjat toksnöa över Malmö.
Horisontalsnöar gör det. Utsikten jag nyss njöt är nu en vit vägg.
Och så plötsligt; solstrålar tränger genom väggen, dimman skingras och voilá! Blå himmel igen.
Aprilväder allaredan.

Mössa på idag.