Dimtungt

Dimman har lagt sej och den sista La Traviata-dagen är här.
Tåget går mot norr och skymning och någonstans därute finns Dante.
Trots flera tusen som söker står han inte att finna.
Lilla unge. Jag tänker på honom hela tiden.
Fyrtio minuter försvann Ruben, från Mikaelas konfirmationskalas. Han hade gått upp på storaberget, sett havet och tänkt gå dit och “kasta sten så det säger plums”.
Tjugo minuter var Bertil borta på Liseberg innan två vakter hittade honom.
Hur långa de minutrarna var, eller hur många tankar jag hann tänka, vill jag helst glömma.
Dante har varit borta i mer än två dygn nu.
Två dygn.
Två nätter i november.
Någonstans därute finns han ju.