Veddige Vinterland

När skolan slutat hämtade vi Ruben och Svante där och körde en mil inåt land.
Till Veddige, med lite mer snö, lite mindre tuvig barmark mellan snowracerns medar.
Vårdcentralsbacken var för kort, Moabacken var igenstängslad, backafallen vid grustaget i Diseflat var för... brant?
Jo, kanske för vissa. Andra kastade sej dödsföraktande utför branten med morfar i täten.
Ett ymnigt snöfall. Ett sånt vi sällan ser.
Och kaffe, te och bullar på Alvägen efteråt.

Visst, det är mars.
Men yttepyttelite vinter hade vi ändå längtat efter.