Julafton

Det är inte alla barn som ligger och trynar på julaftons morgon och inte börjar sträcka på sej innan halv elva. Ett ögonblick senare: Komihåget om vilken dag det är.

Dagen då man får öppna en julklapp på morgonen. (Eller ja, snarare till lunch då.)
Dagen då vi åker till Ambjörntorp och äter grönsakssoppa.
Dagen då Kalle Anka sänds klockan tre (för ointresserade moderna barn vana vid apple-tv), men som i år förvånande nog följdes uppmärksamt av samtliga.
Dagen då tomten kommer, utan minsta rädsla eller försiktighet ens från treåringen. Åttaåringen verkade heller inte undra alls över vem tomten kunde tänkas vara, han konstaterade bara kallt att "han hade mask, det såg man".
Dagen då man äter julmat till kvällen. Vilket vi struntade i, och brassade på revben och fläskfilé på grillen, med klyftpotatis, kantarellsås och spetskål till.
Dagen då man får leka med sina nya radiostyrda bilar, VR-glasögon och innebandyklubbor från julklappsöppning till kväll.

Julafton, välkommen.
Du har varit efterlängtad.