Mehdi

Jag vet att jag längtar till Thailand och gnäller på att det är jobbigt att klä på barn sjutton lager vinteroveraller och hatar att folk uppdaterar facebook hejvilt med kräksjukerapporter så mycket att jag inte ens kan titta där längre.
Men vi har det så oerhört fantastiskt bra.

Det finns de som gör den där o-semestrande Medelhavsresan.
Långt långt hemifrån, lika gamla som Hugo.
Och när de äntligen kommer fram till tryggheten, hamnar de i ett land där främlingsfientligheten nu blivit Sveriges näst största parti, där Migrationsverkets personal gör egna godtyckliga åldersbestämmanden och där utvisningar av hazarer nu sker hela tiden, till Afghanistan, ett land där UD bedömer säkerhetsläget som mycket farligt.

Under tiden äter vi frukost, spelar spel och kickar fotboll med Mehdi.
Om morgondagen vet vi ingenting.